Miljöegenskaper och tekniska egenskaper för stålslagg - bakgrundsrapport för P-märkningsregler

Denna rapport utgör bakgrunden till P-märkningsregler för stålslagg SPCR 149. Projekt har initierats av Jernkontoret som en uppföljning av ett liknande projekt för P-märkning av masugnsslagg. Rapportens syfte är att kartlägga de i projektet ingående stålslaggernas miljöegenskaper samt tekniska egenskaper för att ligga till grund för specifika P-märkningsregler för varje stålslagg. Följande bilagor till P-märkningsregler SPCR 149 (grunddokumentet innehåller mest formalia om villkor för certifiering) har tagits fram som ett förslag: Bilaga 2: Provningsmetoder, krav och provningsfrekvens för Järnsand för bygg- och anläggningstekniska tillämpningar under täckskiktBilaga 3a: Provningsmetoder, krav och provningsfrekvens för Ferrokromslagg till bygg- och anläggningsarbeten samt obundna överbyggnadslager tillbelagd väg. Bilaga 3b: Provningsmetoder, krav och provningsfrekvens för Ferrokromslagg till kapillärbrytande skikt inom bygg- och anläggningsarbetenBilaga 4. Provningsmetoder, krav och provningsfrekvens för Ljusbågsugnsslagg till bygg- och anläggningsarbeten samt obundna överbyggnadslager till belagd väg. Bilaga 5. Provningsmetoder, krav och provningsfrekvens för LD-slagg till bygg- och anläggningsarbeten samt obundna överbyggnadslager till belagd väg. Syftet med att genomföra projektet beror på att de alternativa materialens egenskaper måste vara entydigt bestämda och kontrollerade för att de i större utsträckning skall kunna användas som ett väg- och anläggningsbyggnadsmaterial och andra typer av applikationer. En P-märkning gör att dessa materials egenskaper tydliggörs och de inblandade parterna kan därefter planera bättre hur materialen kan användas. De tilltänkta applikationerna har fokuserat på stålslaggerna som ballastmaterial för väg- och anläggningsbyggnad, men även andra applikationer behandlas och bedöms men inte lika grundligt. För vissa applikationer, t ex för inblandning i betong, som bruk eller som asfaltsballast bör mer praktiska försök och undersökningar göras. En tydlig slutsats från projektet är att stålslagg är en mycket heterogen grupp material där utseende, tekniska egenskaper och miljöegenskaper varierar stort. Även erfarenheterna från användning skiljer stort mellan slaggerna. En del av stålslaggerna har tekniska egenskaper väl i klass med naturmaterial då de används som obundet överbyggnadslager, medan andra stålslagger inte når upp till denna kvalitetsnivå. Utvinning av (rest)stål ur slaggerna medför en sammanblandning av olika slaggtyper och en nermalning som försämrar möjligheterna att använda slaggen som ett ballastmaterial ur både miljö- och teknisk synvinkel. Även miljöegenskaperna är mycket inhomogena. De slagger som lakar minst ligger under (med undantag för någon metall) kraven för material som kan läggas på inert deponi enligt NFS 2004:10. Det är svårt att hitta bra information för att värdera den utlakning som stålslaggerna har. I brist på detta så har en jämförelse gjort med kraven i NFS2004:10 för att bilda sig en uppfattning om storleksordningen av utlakningen. Tills bättre information finns om vilka utlakningsdata som kan tillåtas, så ställs kraven i certifieringsreglerna att utlakningsresultatet enbart skall deklareras. Det är värdefullt att kunna jämföra utlakningen från stålslagg med utlakningen från naturmaterial och sådan information är på gång i form av två SP-projekt finansierat av Värmeforsk, Jernkontoret och Renhållningsverksföreningen. Ca ett 40-tal typer av naturgrus och krossat berg kommer att lakas enligt metoder angivna i NFS 2004:10 och resultatet kommer att komma under 2005. När denna information finns så blir det lättare för tillståndsgivande myndigheter att värdera utlakningen från de alternativa materialenDe nya EN-standarderna som börjat gälla på ballastområdet under 2004 definierar ett stort antal egenskaper och klasser i vilka egenskaperna skall deklareras. Standardernas påverkan på en produktcertifiering (med absoluta krav