Anestesisjuksköterskors erfarenheter av kommunikationsverktyget SBAR : En intervjustudie

Bakgrund: Kommunikationsbrister inom vården är en betydande patientsäkerhetsrisk. Med anledning av detta har ett kommunikationsverktyg med akronymen SBAR introducerats syftande till att motverka detta genom att på ett strukturerat och säkert sätt överföra informationen. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskors erfarenheter av SBAR. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 anestesisjuksköterskor på två sjukhus i Sverige. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes baserat på detta. Inkluderades gjordes anestesisjuksköterskor som hade erfarenhet av SBAR utifrån ett bekvämlighetsurval. Resultat: SBAR uppfattades ge en struktur för kommunikation vilket bidrog till patientsäkerheten. Användningen av SBAR var trots detta varierande och många gånger bristfällig. Detta berodde främst på organisationsdynamik, förmågan att använda SBAR och implementeringsförfarandet. Det genomgående temat kom att benämnas Att vara kluven och arbeta i uppförsbacke. Slutsats: SBAR är ett kommunikationsverktyg som bidrar till patientsäkerhet och därmed patientens hälsa. Men för en lyckad implementering krävs en medvetenhet om och ett främjande av de feedbackprocesser som bidrar till användningen av SBAR.Background: Insufficient communication in the healthcare environment is a considerable patient safety hazard. To prevent this, a tool for communication with the acronym SBAR has been introduced. This by arranging the information to be conveyed through a set structure. Aim: The aim is to examine the Nurse Anesthetists experiences of SBAR. Method: Semi-structured interviews were performed with 10 Nurse Anesthetists at two hospitals in Sweden. A qualitative content analysis was performed based on this. Nurse Anesthetists with experiences of SBAR were included through convenience sampling. Results: SBAR is perceived to provide communication with a structure promoting patient safety. Nonetheless the utilization of SBAR varied and was often lacking. This was mainly due to dynamics in the organization, proficiency with SBAR and the way it was implemented. The undergoing theme was called Working uphill in a state of discrepancy. Conclusion: SBAR is a tool for communication which contributes to patient safety and thus the patient’s health. A successful implementation requires awareness and a promotion of the feedback processes related to the use of SBAR