To speak or not to speak?

Bakgrund: Intraoperativ kommunikation har en betydande roll för samarbete och säkerhet. Kommunikationsmönster mellan personalen på operationssalar kan vara komplexa. Kommunikationsproblem finns och området är till viss del beforskat. Då dessa problem uppkommer i vården äventyras patientsäkerheten. Det finns kommunikationsmallar, vilka används olika beroende på kontext. Syfte: Att beskriva intraoperativ kommunikation mellan anestesisjuksköterskor och operatörer. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie (cross-sectional study) med såväl kvantitativ som kvalitativ ansats. Ett bekvämlighetsurval av 13 operatörer och 15 anestesisjuksköterskor från två operationsavdelningar i Västsverige besvarade en webbenkät. Enkäten innehöll slutna svarsalternativ, kommentarsfält samt helt öppna frågor. Den kvantitativa delen analyserades deskriptivt och den kvalitativa delen med innehållsanalys. Resultat: Båda professionerna gav en intraprofessionellt homogen bild av kommunikationen, som var mer heterogen när professionerna jämfördes. Kommunikationen sågs oftast som tydlig och trevlig. I den kvalitativa delen framkom kategorierna: Kommunikationsklimat, där många av anestesisjuksköterskorna och operatörerna beskrev kommunikationen som tillräckligt bra men att det även fanns negativa aspekter. Varierande kommunikation visar person- och situationsbunden kommunikation som skiljer sig åt beroende på om allt går enligt planen eller ej. Dynamisk samverkan anestesi-kirurgi innefattar att man ömsesidigt informerar varandra om förändringar hos patienten eller åtgärder som skall göras. I Kommunikation om säkerhetsåtgärder beskrivs förebyggande och åtgärdande delar. Barriärer för kommunikation beskriver fysiska- och mentala hinder samt Förbättringspotential för kommunikation, där professionerna i studien ansåg att ökad preoperativ kommunikation, ökad koncentration samt teamövningar skulle ge bättre samarbete. Slutsats: Studien visar på att kommunikationsklimatet på operationssal mestadels är bra, men att det inte alltid är optimalt. Förbättringspotential finns som: mer preoperativ kommunikation, ökad koncentration samt teamövningar önskas för att ytterligare förbättra kommunikationen.Background: Intraoperative communication plays a significant role in cooperation and patient safety. Communication patterns between staff in operating rooms can be complex. Communication problems exist and the area is poorly investigated. When these problems arise in the care setting, patient safety is compromised. Communication templates exist which are used differently depending on context. Aim: To describe intraoperative communication between nurse anesthetists and surgeons. Methods: The study is a cross-sectional study with both quantitative and qualitative approach. A convenience sample of 13 surgeons and 15 nurse anesthetists from two surgical wards in western Sweden responded to an online survey. The questionnaire included closed answer, comment fields and completely open questions. The quantitative part was analyzed descriptively and the qualitative part with content analysis. Findings: Both professions gave an intraprofessionally homogeneous image of communication, which was more heterogeneous when professions were compared. Communication was mostly seen as clear and pleasant. In the qualitative part categories emerged: Communications climate, where several nurse anesthetists and surgeons described communication as good enough but there were also negative aspects. Varied communication shows that personally- and situation-bound communication differs depending if things go according to plan or not. Dynamic interaction anesthesia-surgery involves mutually informing each other of changes with the patient or measures to be taken. In Communication on security measures were described proactive and reactive components. Communication barriers describe the physical- and mental barriers. Potential for improvement, where the professions in the study felt that increased preoperative communication, increased concentration and team exercises would improve cooperation. Conclusion: The study shows that the communication climate in the operating room is good, while not optimum. Potential for improvement exist: more preoperative communication, increased concentration and team exercises are desired to further improve communication