Förordnande av boförvaltare : med speciell insikt på behörighetskraven

När en konkurs bli anhängig vid en domstol är det upp till domstolen att utse en boförvaltare, detta framgår redan ur konkurslagens (KonkL) första paragraf. Enligt KonkL 1:1.2 finns det för vården och försäljning av gäldenärens egendom samt för övrig förvaltning av konkursboet en boförvaltare, som domstolen utser. Således är saken inte i sig dispositiv fastän man brukar höra de största borgenärerna angående valet av boförvaltare. En boförvaltares uppgifter är givetvis krävande på flera plan, därför har domstolen en viktig uppgift när de utser denna fysiska person Detta insolvensrättsliga arbete kommer dock endast kort att förklara huvuddragen angående valprocessen och boförvaltarens uppgifter. I stället koncentrerar jag mig på boförvaltarens behörighetskrav. Boförvaltarens behörighet kan delas in i allmänna behörigheter och särskilda behörigheter. Med allmän behörighet menas personens allmänna förmåga att ta hand om uppgiften. Med särskild behörighet menas personens förmåga att sakligt klara av den specifika uppgiften. Huvudsakliga problematiken har jag valt att sätta på en boförvaltares allmänna behörighet. Behörigheten stiftas i KonkL 8 kapitels 5 §. För att inte bara få teoretisk aspekt i detta arbete har jag gjort intervjuer med advokater i Vasa och Österbotten. Detta för att boförvaltning är mycket praktiskt arbete och genom intervjuer kan jag från det praktiska livet få en mycket god grund att arbeta ifrån. Jag antar att det är här det riktigt värdefulla ligger i detta arbete. Att domstolen enligt lagstiftaren ska ha den slutgiltiga bestämmanderätten att utse en boförvaltare som är passande för just den anhängiga konkursen torde vara klart från regeringens proposition. I dagens värld kan denna situationsanpassade systematik anses vara föråldrad och inte längre svarar särskilt väl mot dagens verklighet. När man ser till dagens ekonomiskt svaga läge och medföljande stor mängd konkurser, kan det vara svårt för tingsrätterna att behandla varje konkurs enligt fall-till-fall metoden. Här torde tingsrätten inte ha möjlighet att granska hur lämplig varje boförvaltare är för den specifika konkursen. Att licensiera eller ge tillstånd till boförvaltning skulle rätta till läget där man kan ifrågasätta rättssäkerheten när tingsrätterna utser boförvaltare eller där någon vill bli prövad om han är behörig. Licensiering är av stor vikt för att säkerställa behöriga boförvaltare. Licensiering eller ett tillståndssystem skulle absolut vara till för borgenärernas bästa och för hela konkursinstitutets trovärdighe