Reggio Emilia-filosofi i skolan - ett slags diskursivt dilemma

Avsikten med denna studie har varit att undersöka pedagogers samtal och utsagor kringestetiska arbetsformer och ämnesöverskridande arbetsområden i relation till utformandet av en”öppen ateljé” på skolan. Frågorna jag ställde mig var; Hur legitimerar pedagoger behovet aven ”öppen ateljé” på skolan? Vilka samband ser pedagoger mellan lärmiljöers utformning ochvilka läraktiviteter som kommer till uttryck? Vilka tolkningsrepertoarer om lärande ochlärmiljöer kommer till uttryck i dessa sammanhang och hur kan de förstås ur ett makt- ochkontrollperspektiv? Jag valde en kvalitativ metod med en diskursanalytisk ansats, som byggdepå fokusgruppssamtal genomförda på en mindre fristående F-9 skola i norra Sverige. En skolasom med utgångspunkt för sin verksamhet tagit ställning för att låta sig genomsyras av ReggioEmilias pedagogiska filosofi. Jag har i min studie tyckt mig finna ett antal diskurser på dennaskola, där en stor diskurs representerande skola, undervisning och lärarroll är överordnad ochdär några mindre tycks bjuda den större motstånd. Dessa diskurser kommer till uttryck i detolkningsrepertoarer pedagogerna använder för att legitimera utformandet av en öppen ateljépå skolan. Samtidigt som erkännandet av en mer progressiv filosofi tycks innebära ettdiskursivt dilemma på denna skola, tycks det också innebära att utrymmet för möjligahandlingar breddas något i det diskursiva glapp som här uppstår. Avslutningsvis för jag ettresonemang kring en additiv syn på lärande och estetik och om en motståndets diskurs