Patienten och anhörigas upplevelse efter demensdiagnos : en grund för sjuksköterskan vid återbesök

På en minnesmottagning på ett universitetssjukhus i mellersta Sverige förs det en diskussion om att sjuksköterskan ska träffa patienten vid uppföljande besök efter att demensdiagnos delgivits. Det finns idag inga lokala riktlinjer för vad som skulle ingå i ett sådant besök. Inom andra medicinska specialiteter finns redan rutinen med uppföljande besök hos sjuksköterska och det är uppskattat bland patienter. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom framgår bland annat att vården ska vara personcentrerad och att anhöriga ska få stöd. Syftet med föreliggande studie var att belysa hur personer med demenssjukdom och deras anhöriga upplever sin situation. Metoden som valdes var forskningsöversikt. Inkluderade artiklar skulle handla om mild till måttlig demens och övervägande om Alzheimer. I studier med anhöriga skulle även personer med demens delta. Databassökningar gjordes och inkluderade artiklar, 15 stycken, kvalitetsbedömdes och bearbetades. I resultatet sågs att vid diagnosbeskedet reagerade både anhöriga och personer med demens med starka reaktioner, de blev chockade, det fanns redan en uppfattning om de förluster som demenssjukdomen för med sig. Förluster av tankeförmåga, nedsatt verbal förmåga, försämrad förmåga att fatta egna beslut och försämrad förmåga att hitta vilket medförde rädsla att gå vilse. Minnesproblem ställde till det i vardagen och aktiviteter modifierades för att personen med demens skulle kunna fortsätta med dem. Anhöriga fick ta över uppgifter som personen med demens tidigare själv ansvarat för. Den nedsatta verbala förmågan kunde leda till att personer med demens drog sig undan från social samvaro och livskvaliteten påverkades. Känslor av skam var också förknippat med sjukdomen. Slutsats: Resultaten visar tydligt upplevelsen av en livssituation där både person med demens och anhöriga försökte att leva så normalt som möjligt och att detta var strävsamt. Det krävdes flera olika coping-strategier för att hantera situationen. Att få fortsätta att bidra till omvärlden var viktigt