The Critical Care Nurses Experiences of ICU-delirium

Bakgrund: Intensivvårdspatienter utsätts för en påfrestande situation, vilket kan bidra till utvecklandet av iva-delirium. Iva-delirium är en form av hjärndysfunktion som leder till ökad sjuklighet, ökad mortalitet och ökade vårdkostnader i form av förlängd vårdtid. Studier visar att trots att iva-delirium är vanligt förekommande inom intensivvården så missas tillståndet ofta. Bedömningsinstrument för att identifiera iva-delirium finns men används vanligen i liten utsträckning inom svensk intensivvård. Detta kan leda till att intensivvårdssjuksköterskor, utifrån personlig erfarenhet, utvecklar olika strategier för att vårda patienter med iva-delirium. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors personliga erfarenheter av att bedöma patienter som riskerar att drabbas av iva-delirium samt hur syndromet identifieras och förebyggs. Metod: En kvalitativ studie innehållande sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en deskriptiv innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna med hjälp av personliga erfarenheter skapade en framförhållning genom att förutse riskfaktorer och att identifiera kliniska tecken. Vidare visade intensivvårdssjuksköterskorna en förmåga att förebygga och resonera kring utförda åtgärder. En förståelse för vården av patienter med iva-delirium skapades genom etiska reflektioner. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter utgjordes av tre domäner; att se, att göra och att känna. Dessa olika erfarenheter interagerade med varandra, skedde simultant och skapade ett expertkunnande hos intensivvårdssjuksköterskorna. Trots denna förmåga framkom det att intensivvårdssjuksköterskornas kunskaper om iva-delirium och deras strategier varierade beroende på personlig erfarenhet. Klinisk betydelse: Genom att belysa intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter kan en ökad medvetenhet kring iva-delirium skapas och därmed förhoppningsvis medföra minskad prevalens.Background: Critical care patients are exposed to a stressful situation, which could contribute to the development of icu-delirium. Icu-delirium is a form of brain dysfunction leading to higher morbidity, higher mortality and higher cost of care due to extended hospital stays. Even though studies show that icu-delirium is common within critical care the syndrome is often unrecognized. Delirium screening tools exist but are rarely used within Swedish critical care. The low implementation of screening tools could lead to that critical care nurses, based on personal experience, develop individual strategies for care of patients with icu-delirium. Aim: To describe experiences of assessing patients with risk for developing icu-delirium and how the syndrome is identified and prevented by critical care nurses. Methods: A qualitative study with six interviews was conducted and analyzed based on a descriptive qualitative content analysis. Results: The results showed that critical care nurses, based on earlier experiences, created an anticipation by discerning risk factors and identifying clinical signs. The critical care nurses showed an ability to perform preventive measurements while reasoning about already performed measurements. Through ethical reflections an understanding for the care of patients with icu-delirium was created. Conclusions: The experiences by critical care nurses was based on three domains; to see, to do and to feel. These domains occurred simultaneously and created the expertise of the critical care nurse. Despite this ability the knowledge of critical care nurses and their clinical assessment methods varied depending on earlier experiences. Relevance to clinical practice: By illuminating the experiences of critical care nurses hopefully a higher awareness regarding icu-delirium is created which will hopefully result in a lower prevalence