WHO Checklist for intraoperative care : experiences by theatre nurses

Bakgrund Antalet kirurgiska ingrepp förväntas öka, och därmed ökar även den totala risken för komplikationer. Världshälsoorganisationen, World Health Organization, WHO, har tagit fram en Checklista att använda i samband med kirurgiska ingrepp för att minska komplikationer och öka patientsäkerheten. Syftet med föreliggande studie är att undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av Checklistan. Metod En pilotstudie genomfördes och fem operationssjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna transkriberades ordagrant och en manifest kvalitativ innehållsanalys gjordes med induktiv ansats. Resultatet visar att det fanns hinder vid användning av Checklistan, det fanns en ovana vid de nya rutiner som Checklistan innebär, arbetslagets attityder påverkar användningen och att vissa i operationsteamet visade oförståelse för Checklistans syfte. Osäkerhet rådde bland operationssjuksköterskorna för när Checklistans olika faser skulle utföras samt vem som ska initiera Checklistan. Användning av Checklistan medförde trygghet för så väl patient som personal, liksom en ökad handlingsberedskap för operationssjuksköterskan. Presentation av personalen på operationssalen ansågs vara positiv för ny personal, och negativ då detta tar tid och innebär upprepning. Slutsats WHO:s Checklista är ett bra verktyg för att öka kommunikationen och därmed öka patientsäkerheten. Det fanns ett behov av att anpassa Checklistan till den egna kliniken.Background The number of surgical procedures is expected to increase, and thus also the total number of complications might increase. World Health Organization, WHO, has developed a Checklist for use in connection with surgical procedures to minimize the risk of errors and to enhance patient safety. The aim of this study was to investigate the theatre nurses' experiences of this Checklist. Method A pilot study was performed and five theatre nurses were interviewed. The interviews were transcribed verbatim, and a qualitative manifest content analysis was conducted with an inductive approach. The result shows that there were obstacles in the use of the Checklist, the staff was unaccustomed to the new procedures the Checklist had led to, the surgical team’s attitudes affected the use of the Checklist, and some in the surgical team showed lack of understanding of the purpose of the Checklist. Uncertainty prevailed among theatre nurses when to perform the different phases of the Checklist, and who should be initiating the Checklist. The use of the Checklist led to increased safety for the patients as well as for the staff, and also led to an increased preparedness for theatre nurses. The presentation of the staff in the theatre room was considered to be positive for new staff, and negative since this took time and involved repetition. Conclusion The WHO's Checklist is a useful tool to increase communication and thereby increase patient safety. There was a need to adapt the Checklist to the own clinics