Utvärdering av fem metoder för dimensionering av säkerhetslager med avseende på kapitalbindning

Ett antal metoder för dimensionering av säkerhetslager finns publicerade i litteraturen och använda i praktiken. Det är rimligt att förvänta sig att dessa metoder presterar olika bra med avseende på den kapitalbindning som krävs för att uppnå en viss önskad leveransförmåga och att skillnaderna mellan dem är beroende av vad det är för typ av leveransförmåga som eftersträvas. I den här studien har fem olika metoder utvärderats i detta avseende; säkerhetslager beräknat som antal dagars medelefterfrågan, beräknat som procent av medelefterfrågan under ledtid, beräknat med utgångspunkt från cykel-service (Serv1), beräknat med utgångspunkt från fyllnadsgradsservice (Serv2) respektive beräknat från uppskattade bristkostnader. Studien har genomförts med hjälp av si-mulering av efterfrågedata från fyra olika företag. De resultat som erhållits från simu-leringarna kan sammanfattas enligt följande. Med avseende på orderradsservice och efterfrågeservice, dvs leveransförmåga mätt som andel orderrader som kan levereras komplett direkt från lager respektive andel av efterfrågad volym som kan levereras direkt från lager, är de båda proportionalitetsme-toderna antal dagars efterfrågan och procent av ledtidsefterfrågan alltid att föredra framför de statistiska metoder som utgår från cykelservice respektive fyllnadsgradsser-vice. Detta är tvärtemot den vanliga uppfattningen. Är ledtiderna för olika artiklar mycket olika presterar procentmetoden något bättre än antalsmetoden. Om i stället vo-lymvärdeservice, dvs andelen av omsättningen i kronor som kan levereras direkt från lager, används som mått på erhållen leveransförmåga är de båda statistiska metoderna bättre än de båda proportionalitetsmetoderna. Oavsett valt mått på erhållen leverans-förmåga medför bristkostnadsmetoden ett gynnsammare förhållande mellan totalt er-hållen leveransförmåga och total kapitalbindning i säkerhetslager än alla de övriga metoderna