Kvalitet och kvantitet av älgfoder : en utvärdering av Skogsstyrelsens inventeringsmetod Fodpro i Hallands län

Skogsstyrelsen har tagit fram underlag där de visar hur mycket ungskog det finns i alla älgförvaltningsområden i Sverige. Detta gör de genom analys av satellitbilder. Skogsstyrelsen använder mängden ungskog som ett mått på hur mycket foder det finns för älgarna. De påpekar att man bör komplettera med fältinventeringar för att få en mer rättvis bild av fodertillgången, men i 2012- och 2013 års foderprognoser ingår inte fältinventeringar i underlaget. Problemen med metoden är att utan fältinventeringar får man inte en rättvis bild av fodertillgången i ungskogen. Det är inte alla ungskogar som erbjuder bra föda för älgen, t.ex. ungskog med gran. Man kan även ifrågasätta att fodertillgången i övrig skogsmark inte bedöms. Genom vegetationsinventering i två områden i Halland, med hjälp av täckningsgrad i provytor, har tillgängligt älgfoder i ungskog och övrig mark undersökts. Syftet var att uppskatta fodertillgång i ungskog och jämföra denna med fodertillgång på övrig mark. Detta för att se om Skogsstyrelsens foderberäkningar ger en rättvis blid av fodertillgången. Resultaten visade att det finns mest foder i ungskogen för älgen men även att det finns en betydande del tillgängligt foder för älgen utanför ungskogen, främst i form av rönn, asp, sälg och ek (s.k. RASE) och i form av markris. Resultaten visade också att en femtedel av ungskogen består av gran vilket älgen inte gärna äter. Det visade sig också att stora variationer kan förekomma vad gäller täckningsgraden, dels mellan de två studieområdena och dels inom områdena och inom samma höjdklasser. Slutsatsen blir att fältinventeringar behövs för att komplettera skogsstyrelsens analyser av satellitbilder. Det finns ett behov av att korrigera för andelen gran i ungskogsarealen. Övrig mark borde också vägas in mer i bedömningen, detta fram för allt på grund av markris och begärliga arter som t.ex. RASE