Lärande i en mångkulturell skola : Ett sociokulturellt perspektiv på lärande i undervisningen hos två SO-lärare

Syftet med denna uppsats har varit att utifrån ett sociokulturellt perspektiv beskriva och analysera vilket lärande som möjliggörs hos två lärare i en mångkulturell skola. Jag har gjort en etnografisk studie där jag under några veckors tid har observerat, haft både formella och informella samtal samt samlat arbetsmaterial i två klasser. Den ena klassen går i årskurs 8 och läser historia under min tid i klassrummet. Den andra klassen går i åk 9 och läser religionskunskap. Min studie pekar mot att den ena klassen riskerar att enbart syssla med memorering och kvantitativ kunskaps­hantering, vilket inte är utvecklande för de högre nivåerna av tänkandet. Det visar sig bland annat i typen av uppgifter som eleverna arbetar med, den okritiska förmedlingen av omvärlden men också i en arbetsprocess som överlåts till eleverna själva. Eleverna riskerar att lära sig en okritisk bild av sin omvärld eftersom det i undervisningen finns en reproduktion av ojämna maktförhållanden i samhället och en stigmatisering av muslimer och islam. I den andra klassen arbetar eleverna med kognitivt krävande uppgifter där de får rikligt med språkligt och kontextuellt stöd för att klara av uppgifterna. Läraren är aktiv i elevernas arbetsprocess vilket möjliggör för eleverna att få jobba inom sin närmaste zon för utveckling, som är en förutsättning för att de högre nivåerna av intellektet ska utvecklas. Det finns kritisk granskning i undervisningen. Emellertid är elevernas modersmål frånvarande och dessutom förbjudet i klassrummet trots att det finns nio modersmål i klassen. Detta komplicerar lärandet som möjliggörs eftersom reproduktionen av maktförhållandena i samhället kommer till uttryck genom de ojämlika förhållandena mellan svenska, de stora världsspråken och elevernas modersmål