Nej tack, jag är inte hungrig

Uppsatsen är en kvalitativ studie vars syfte är att skapa en djupare förståelse i hur det är att leva med en ätstörning och vad det betyder för den drabbade. Vårt material har vi samlat in genom intervjuer med sju kvinnor som har levt med eller lever med en ätstörning. Vi kom i kontakt med kvinnorna genom den ideella föreningen, Ab-kontakt, där fyra av de intervjuade kvinnorna arbetade som stödjare för personer med ätstörningar. De hjälpte i oss i sin tur att få kontakt med de resterande tre kvinnorna. I vår uppsats har vi valt att koppla vårt resultat till Webers målrationella handlingsteori, Giddens reflexivitetsteori, Durkheims teori om anomi samt Parsons teori om sjukdomsrollen och dess påverkan på individen. Vi har valt dessa teorier då vi anser att de stärkt relevansen i vårt material. Att leva med en ätstörning är att dagligen tänka på mat, ätande och träning och det påverkar hela individens liv och alla beslut denne tar. Ätstörningen tar över hela individens liv och betyder allt för den som lever med sjukdomen. Händelser som för en frisk person kan framstå som enkla och normala blir för en person med en ätstörning en kamp om att inte tappa kontrollen över situationen. Mycket tid och tankar går åt till att planera och strukturera vardagen vilket gör att det lämnas väldigt lite utrymme för andra tankar och beteenden. Den som drabbats av en ätstörning känner ett enormt behov av kontroll. Kontroll över om hon/han ska äta, vad hon/han ska äta och hur mycket personen måste träna för att göra sig av med den intagna maten