Tid för abduktion : Erfarenhetens bärkraft i forskning och utbildning för framtiden.

Time för abduction: The carrying capacity of experience in research and education The article aims to reason with the continuous philosophy of Charles S. Peirce (1839–1914) and argue about a pedagogy for strengthening our ability to diversify and bring forth our experience in knowledge production. The carrying capacity of experience as a basis for reasonable abductions and change is the main argument of the article. Besides this the ambition is to highlight the capacity of abduction as a method to process diverse knowledge practices and make use of pluralistic thus common experiences to produce fair ideas for the future. The temporal attitude of the abductive researcher counteracts the idea of absolute knowledge and reminds us of our tendency to ignore what we actually know, not the least doubt. Thus, the abductive attitude approves of doubt as a wake-up call and starting point for learning, and the acknowledgement of this is by Peirce’s general logic also consistent with a trust in a continuous human and worldly becoming. To further illuminate the educational points of abduction, an ongoing project in higher education is described as a concrete example of abductive, thus experience-based, successive, and common learning. The continuous research/education project unfolds and finds its direction through the triadic abductive process of inference; notifying and acknowledging qualities of past experience, critically comparing qualities to general ideas, and guessing upon new relations or hypothesis about fair future conduct.Syftet med artikeln är att med stöd i Charles S. Peirces kontinuerliga logik argumentera för en pedagogik som avser att verifiera och i större utsträckning göra bruk av erfarenhet i kunskapsbildningsprocesser. Därutöver vill jag med Peirces hjälp slå ett slag för abduktion som en metod vilken särskilt uppmärksammar skillnader mellan kunskaper och kvaliteter och verkar för en mer pluralistisk och samtidigt gemensam kunskapsbildning. En abduktiv tidsattityd motverkar idén om absolut kunskap och påminner om vår tendens att ignorera det vi av erfarenhet vet och eventuellt också tvekar om. Med Peirces logik är tvekan inför kunskap men tillit till det vi vet istället grunden för ny kunskapsbildning och i en generell mening också världens fortgång. För att ytterligare belysa abduktionens pedagogiska förtjänster beskriver jag hur ett kombinerat forsknings- och utbildningsprojekt i högre utbildning växer fram och tar form i enlighet med metodens tidsenligt successiv a slutledningsprocess. Det pågående projektets uppkomst och process följer abduktionens tre överlappande faser från dåtidens erfarenhet, över nuets reaktion, mot framtidens obestämda men möjliga handlingar