Utmanande beteenden hos barn i småbarnspedagogiken : En kvalitativ undersökning om hur personal inom småbarnspedagogik upplever, hanterar och stödjer utåtagerande barn

Barn med utmanande beteenden blir allt vanligare. Men vad är ett utmanande beteende? Det kan vara ett utåtagerande beteende, men också ett tillbakadraget beteende. I detta examensarbete har jag fokuserat på det utåtagerande beteendet. Syftet med arbetet är att ta reda på hur man som professionell hanterar utåtagerande beteenden för att på bästa sätt stödja barnet och barnets utveckling. Mina frågeställningar är vad som kännetecknar ett utmanande, utåtagerande, beteende och vad det kan bero på, hur personal inom småbarnspedagogiken stödjer och hanterar de utåtagerande barnen och huruvida deras arbetsmetoder stämmer överens med litteraturens teorier om pedagogiska metoder, samt hur personal inom småbarnspedagogik själva upplever utåtagerande beteenden. Detta är en kvalitativ studie. Jag har i teoridelen beskrivit fenomenet utmanande beteenden, och försökt rikta fokus mot det utåtagerande beteendet. I teoridelen framgår även småbarnspedagogikens roll i att stödja barn med utmanande beteenden och hur man som personal hanterar och bemöter dessa barn med pedagogiska arbetsmetoder. Jag har även intervjuat fyra personer, som alla arbetar inom småbarnspedagogiken i Österbotten, för att skapa en bild av deras egna upplevelser och hur man i praktiken hanterar de utåtagerande barnen. Resultatet i denna undersökning visar tydligt på att man inom småbarnspedagogiken har både teoretisk och praktisk kunskap om utmanande barn och hur man med pedagogiska metoder stödjer dem, samt hur man bemöter deras utåtagerande beteenden. Alla respondenter har erfarenhet av utåtagerande barn och jag anser att deras svar, tankar och erfarenheter kan återspeglas i litteraturen, som bland annat beskriver lågaffektivt bemötande som en viktig metod. Både litteratur och respondenter beskriver även vikten av att se det enskilda barnets behov under de utmanande stunderna, att ge barnet utrymme att visa och uttrycka sina känslor, samt att barnet inte utesluts ur gruppgemenskapen.Children with challenging behaviours are becoming more common. But what is a challenging behaviour? It can be an aggressive behaviour, but also a withdrawn behavior. In my thesis, I have focused on the aggressive behaviour. The purpose of the work is to find out how to deal with aggressive behaviour as a professional in order to support the child and the child's development. My research questions are what characterizes a challenging, aggressive, behaviour and what it may be due to, how staff in early childhood education support and manage the aggressive children and whether their working methods is consistent with the literature’s theories about pedagogical methods, as well as how staff in early childhood education themselves experience aggressive behaviour. This is a qualitative study. In the theory part, I have described the phenomenon of challenging behaviours, with focus on aggressive behaviours. The theory part also shows the role of early childhood education in supporting children with challenging behaviours and how staff can handle and respond to these children in a pedagogical way. I have also interviewed four people who all work in early childhood education in Ostrobothnia, to get a picture of their own experiences and how to deal with the challenging children in practice. The results of this thesis clearly show that in early childhood education, you have both theoretical and practical knowledge of challenging children and how to pedagogically support them, as well as how to deal with their aggressive behaviours. All respondents have experience with challenging children, and I believe that their answers, thoughts and experiences can be reflected in the literature, which describes, among other things, low-affective treatment as an important method. Both literature and respondents also describe the importance of seeing the needs of the individual child during challenging moments, of giving the child space to show and express feelings, and that the child is not excluded from the group community