Att främja språklig kompetens hos elever med språkstörning : En fenomenografiskt inspirerad intervjustudie

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka språkliga utmaningar som elever med språkstörning stöter på vid möte med skolans språkliga krav. Syftet har även varit att granska hur undervisningen kan formas för att möta elever med språkstörning och utveckla deras språkliga kompetens. Genom en kvalitativ metod har vi undersökt speciallärare, specialpedagogers och skollogopeders erfarenheter av läs- och språkutveckling i undervisning av elever med språkstörning. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes, som transkriberades och analyserades. Studien har en fenomenografiskt inspirerad ansats vilket betyder att informanternas uppfattningar står i fokus. Däremot har vi inte använt oss av fenomenografisk analysmetod, utan tematisk analys. Resultatet visar att vari den språkliga sårbarheten bottnar är föränderligt över tid. I den inledande skolgången läggs stort fokus på undervisning av avkodning. Under mellanstadiet och högstadiet ligger undervisningens fokus istället på utveckling och stöttning av språkförståelsen. Ordförrådet är ett tydligt framträdande utvecklingsområde, där undervisningen bygger på repetition och variation av metod och arbetssätt. För att elever med språkstörning ska ges möjlighet att fokusera på inlärning ska miljön vara avskalad och förutsägbar. Läraren bör ligga steget före, och tydligt skapa en hållbar struktur för skoldagen och undervisningen. Det visuella stödet återkommer som en viktig bit i kommunikationen.