A Meta-narrative Review of Recent Advancements in Material Footprint Methodologies

The circular economy is a strategy that aims at closing material loops and lower resource consumption. Resource use indicators, like the material footprint, can play an important role in this transition. The material footprint measures the total resource use of an economy, product, or service by adding up the mass of all resources used and has seen increasing policy attention. Research has indicated that the material footprint can be a useful proxy of indirect environmental impact. Several methodologies exist to calculate the material footprint, which has been categorised as multiregional input-output, coefficient-based, or hybrid-based approaches. The research question for this thesis was: what are the methodological advancements made to material footprint technologies in recent years? The aim was to conduct a meta-narrative review of these advancements. Objectives were to describe the development of the methods used for the contributions, highlight new research, and analyse critiques of the material footprint. The results indicate that multiregional input-output methodologies have seen significant development. The research was aided by the development of virtual laboratories, which can allow added resolution and flexibility by utilising cloud computing. This can allow new insights that contribute to sustainable development and the transition towards a circular economy. Critiques of the material footprint include concerns about its indirect connection to environmental impacts and the aggregation error of input-output assessments compared to process-based approaches' truncation error. Future research should prioritise advancing coefficient-based and hybrid approaches and investigate the limited adoption of the material footprint in lifecycle assessments.Cirkulär ekonomi är en strategi som ämnar att göra materialflöden mer cirkulära och bidra till lägre resursförbrukning. Indikatorer för resursanvändning, som det materiella fotavtrycket, kan spela en viktig roll i denna utveckling. Det materiella fotavtrycket mäter den totala resursanvändningen i en ekonomi, produkt eller tjänst genom att summera massan av alla resurser som används och har fått ökad politisk uppmärksamhet. Forskning indikerar att det materiella fotavtrycket kan vara en användbar indikator för indirekt miljöpåverkan. Det finns flera metoder för att beräkna det materiella fotavtrycket, som har kategoriserats som multiregionala input-output-, koefficientbaserade eller hybridbaserade metoder. Syftet var att göra en meta-narrativ genomgång av dessa framsteg. Målen var att beskriva utvecklingen av de metoder som används, lyfta fram ny forskning och analysera kritik av det materiella fotavtrycket. Resultaten visar att multiregionala input-outputmetoder har haft en tydlig utveckling. Utvecklingen av virtuella laboratorier har bidragit till den utvecklingen och kan ge ökad upplösning och flexibilitet genom användning av molndatateknik. Detta kan ge nya insikter som bidrar till en hållbar utveckling och övergången till en cirkulär ekonomi. Kritiken mot det materiella fotavtrycket omfattar ovissheten i dess indirekta koppling till miljöpåverkan och aggregeringsfelet i input-outputbedömningar jämfört med trunkeringsfelet i processbaserade metoder. Framtida forskning bör prioritera främjande av koefficientbaserade och hybrida metoder och undersöka det begränsade användandet av materialfotavtrycket i livscykelanalys