Jämförelse av markens kolinnehåll i urbana ängar och skötta gräsmattor i den finska huvudstadsregionen

Promoting carbon sequestration and storage is an important part of climate change mitigation. Soils play a prominent role in this, as they contain the largest terrestrial carbon pools. Urban soils have been shown to contain significant amounts of carbon, and thus, urban green spaces have the potential to contribute to climate regulation through soil carbon sequestration and storage. Many green spaces in cities consist of managed lawns containing significant amounts of soil organic carbon, although management activities such as mowing can also be a source of carbon emissions. A low-maintenance alternative to lawns is urban meadows. The benefits in terms of soil carbon sequestration in urban meadows, however, are still poorly documented. This study aims to contribute to an increased understanding of the ecosystem services urban meadows provide, which is valuable in the planning of urban green infrastructure. I quantified soil organic carbon content in 140 urban meadows of different land use types in the Helsinki Metropolitan Area to determine their value in terms of carbon storage and to compare this with the soil carbon storage in highly managed urban lawns. The meadow types explored included valuable grasslands, which have special nature or cultural values, landscape meadows, road verge grasslands, and rocky outcrops. Soil samples were taken from a depth of 0–10 cm using a soil corer. The soil organic matter content and bulk density were measured. Existing data from the soils of city park lawns in Helsinki were used for comparison in the analysis. The soil organic carbon content in the different meadows, as well as in the lawns, was then analysed using land use type and site productivity as explanatory variables. Results show that park lawn soils have a significantly higher carbon density (kg C per square meter) than any of the meadow types. Out of the meadow sites, valuable grasslands had the highest carbon density. The higher carbon content in park lawn soils may be due to increased productivity due to frequent mowing, as well as the fact that these lawns were likely established on nutrient-rich soil. Interestingly, the highest %C was detected in rocky sites. However, the total carbon stocks of rocky sites are lower due to the soil cover being shallow and large portions of the sites not having soil cover at all. To answer the question of whether a lawn should be converted into a meadow in hopes of increasing carbon sequestration and storage, future studies should focus on meadows that were formerly lawns, and that had the same or similar initial conditions as a typical lawn.I arbetet för att begränsa klimatförändringen är det viktigt att främja koldioxidbindning och kollagring. I detta spelar marken en stor roll, eftersom den innehåller de största kollagren på land. Urban mark innehåller bevisligen betydande mängder kol, och därför har urbana grönområden potential att bidra till klimatreglering genom koldioxidbindning och kollagring i marken. Många grönområden i städer utgörs av intensivt skötta gräsmattor som innehåller betydande mängder organiskt kol i marken. Underhållsaktiviteter såsom gräsklippning kan emellertid vara en källa till koldioxidutsläpp. Ett alternativ till gräsmattor är urbana ängar, som inte kräver så mycket underhåll. När det gäller koldioxidbindning i marken är dock fördelarna med urbana ängar dåligt dokumenterade. Denna studie syftar till att bidra till en ökad förståelse av de ekosystemtjänster urbana ängar tillhandahåller, vilket är värdefullt i planeringen av urban grön infrastruktur. Jag kvantifierade halten av organiskt kol i marken i 140 urbana ängar av olika slag i den finska huvudstadsregionen, för att bedöma hur mycket de bidrar till kollagring och för att jämföra detta med kollagring i marken i intensivt skötta urbana gräsmattor. Bland de ängstyper som undersöktes fanns värdefulla gräsmarker med speciella natur- eller kulturvärden, landskapsängar, vägkanter och klippor med gräsväxtlighet. Jordprover togs från ängarna på ett djup mellan 0 och 10 cm med hjälp av en jordprovstagare. Innehållet av organiskt material i jorden och dess skrymdensitet mättes. Data från en tidigare studie gällande gräsmattor i parker i Helsingfors användes som jämförelsematerial. Halten av organiskt kol i marken i de olika ängarna och i gräsmattorna analyserades sedan med markanvändningstypen och produktiviteten som förklarande variabler. Resultaten visar att marken i gräsmattorna har en betydligt högre koltäthet (kg C per kvadratmeter) än någon av ängstyperna. Bland ängarna hade ängar med speciella värden den högsta koltätheten. Den högre kolhalten i gräsmattorna kan bero på ökad produktivitet till följd av frekvent klippning, och på att dessa gräsmattor sannolikt har blivit anlagda på näringsrik jord. Intressant nog hade klipporna med gräsväxtlighet den högsta koncentrationen av kol i marken. De totala kollagren på klippor är dock lägre på grund av att jordtäcket på klipporna är tunt och att stora delar av klipporna saknar jordtäcke. För att svara på frågan om huruvida en gräsmatta bör göras om till en äng i hopp om att öka koldioxidbindningen och kollagringen, bör framtida studier fokusera på ängar som tidigare var gräsmattor, och som hade samma eller liknande startförhållanden som en typisk gräsmatta