Implementering av fysisk aktivitet på arbetstid – en okontrollerad interventionsstudie inom vårdsektorn

Fysisk aktivitet kan ha positiva effekter på hälsa. Arbetsmiljölagen anger att risken för ohälsa ska undanröjas. Mot den bakgrunden skulle fysisk aktivitet på arbetstid kunna vara en legitim arbetsmiljöåtgärd för att förbättra arbetshälsan. Utifrån det förefaller det intressant att undersöka hur fysisk aktivitet på arbetstid kan implementeras så att den genererar positiva resultat. Studien beskriver en modell för implementering av fysisk aktivitet på arbetstid som är baserad på tidigare forskning och genomförbarhet. Syftet var att undersöka tillämpbarheten av modellen genom att mäta i vilken utsträckning medarbetare deltog i träningen och vilka det var som deltog. Ett ytterligare syfte var att undersöka vilka faktorer som var hindrande respektive underlättande för deltagande. I studien, som var en okontrollerad interventionsstudie, infördes frivillig fysisk aktivitet på arbetstid under åtta veckor för alla medarbetare (n=58) på en sjukhusklinik. Datainsamling gjordes med enkäter och semistrukturerade intervjuer. Alla medarbetare utom en deltog i studien och en valde att avbryta. Femtio procent av studiedeltagarna deltog vid minst hälften av träningstillfällena. De mest frekvent angivna underlättande faktorerna var att ha inställningen att fysisk aktivitet är viktigt för hälsan samt viljan att utnyttja förmånen. Den vanligaste upplevda begränsande faktorn var att träningstillfällena inte passade utifrån arbetssituationen. Resultatet indikerar vikten av anpassning till den specifika arbetsplatsen samt hänsynstagande till kunskapsnivå och inställning till fysisk aktivitet hos deltagarna. För att nå högt deltagande i FAPA antyder resultatet att fri tidpunkt för träning eller obligatorisk träning kan vara vägar att gå. Begränsningar i studien är att den fysiska aktivitetsnivån hos studiedeltagarna var högre än genomsnittet hos befolkningen vilket begränsar generaliserbarheten, samt att kontrollgrupp saknas.This study describes a model for implementation of worksite physical activity. The aim was to investigate the applicability of the model by measuring participation in worksite physical activity and to investigate factors perceived as limiting and facilitating participation. Voluntary worksite physical activity was introduced for eight weeks for all employees at a hospital clinic (n=58). Data collection was done through questionnaires and semi-structured interviews. All employees except one participated in the study, and 50 % of the participants took part in the physical activity intervention. The most common perceived facilitating factor was having the attitude that physical activity is important for health. The most common perceived limiting factor was that the physical activity did not correspond to the work situation. The results are congruent with previous theories and research that highlights the importance of adapting intervention approach for the specific workplace and taking into account the importance of knowledge and attitudes towards physical activity when planning an intervention. Certain aspects of these results indicate that mandatory worksite physical activity or physical activity at any time during the workday could be successful for participation.