Högstadieskolor och kriminalitet : En undersökning av fyra högstadieskolors förebyggande och åtgärdande arbete

Misshandel, stölder eller hot är inte begrepp som du vanligtvis drar kopplingar till skolans verksamhet, dock är detta verklighet för många lärare och elever i dagens skolor runt om i Sverige. Min idé till denna studie kommer från egna erfarenheter, där jag har diskuterat med lärarkollegor som har mått dåligt och oftast har det handlat om grova kräkningar från eleverna. När jag inte fick några konkreta svar från rektorn på min VFU-skola, angående vad det finns för rutiner eller dokument angående dessa situationer med lärare som mår dåligt, började jag reflektera över vad egentligen skolan gör för att förhindra att kräkningar, trakasseringar eller hot och våld uppstår. Därför blev jag intresserad av att utforma en studie som ger en övergripande bild av hur högstadieskolor i en kommun, som är känd för att ha hög kriminalitet, förebygger och åtgärdar kriminalitet i sin verksamhet. Studien är utformad som en fallstudie där fyra rektorer och lärare på fyra högstadieskolor har blivit intervjuade. Studien visade bland annat att mycket av det som rektorerna lyfter fram, exempelvis likabehandlingsplanen, som de menar ska vara ett levande dokument genom hela verksamheten bland elever och all skolanspersonal, var motsägelsefult. När samma fråga kom till lärarna menade de att generellt är likabehandlingsplanen just vad rektorerna nämnde, ett dokument. I arbetet mot kriminalitet visade det sig att deltagarna ansåg att skapandet av en djupare relation med eleverna var ett sätt att fånga upp många elever som mår dåligt