Hur påverkas vägsamfälligheter vid ändrade förhållanden? : en jämförelse av enskilda vägar i Sverige och Finland

Enskilda vägar förvaltas av annan än stat eller kommun, oftast utgör vägen en gemensamhetsanläggning där en samfällighetsförening har ansvaret. Enligt tidigare lagstiftning grundades vägsamfälligheter, dessa är idag likställda med samfällighetsföreningarna men många vägsamfälligheter använder fortfarande gamla andelstal. I vissa fall är dessa högst oskäliga, vilket lett till att vägsamfälligheten beslutat om nya andelstal utan Lantmäteriets medverkan. Detta kan leda till att uppgifter inte förs in i fastighetsregistret. Syftet med examensarbetet är att beskriva och analysera det svenska systemet rörande enskilda vägar och vägsamfälligheter ur ett internationellt perspektiv samt att undersöka vad medlemmar i dessa föreningar har för åsikter om både nuvarande och en eventuell förändring. Målet är att lämna förslag på ändringar. De metoder som använts är en litteraturstudie, intervjuer och en enkätundersökning. Litteraturstudien baserades främst på lagstiftning men kompletterades med intervjuer, förarbeten, vetenskapliga artiklar och böcker, för att få en heltäckande bakgrund samt att reda ut termer och begrepp. Enkäten skickades till medlemmar i samfällighetsföreningar inom Gävleborgs Län. Litteraturen och intervjuerna visar att det svenska systemet i grunden liknar det finska men att stora skillnader finns. Bland annat kan de finska väglagen besluta i många frågor utan inblandning av offentliga organ. Vidare att det svenska systemet bygger på gemensamt ägande vilket är ovanligt ur ett internationellt perspektiv. Från enkätundersökningen syns att en förändring är önskvärd. Det finns i dagsläget samfällighetsföreningar som själva ändrar sina andelstal eller som inte rapporterar in ändringar till fastighetsregistret. Detta beroende på kostnaderna och svårigheten i att involvera Lantmäteriet. Lantmäteriet brister i information till många samfällighetsföreningar, som därmed inte inser vikten av korrekta uppgifter i fastighetsregistret. Dock behövs en förändring, de svenska vägsamfälligheterna saknar de finska väglagens förmåga att anpassa sig, vilket kan leda till en oskälig kostnadsfördelning. Ett förslag på förändring vore att medlemmar beslutar om nya andelstal som måste godkännas av Lantmäteriet. Genom att minska förrättningslantmätarens arbetstid minskas även kostnaderna för samfällighetsföreningen. Därför vore ett annat alternativ att båda parter använder sig av datorer och Internet.Responsible for private roads are others than state or local government, usually the road is a joint facility managed by a joint property association. In accordance with legislation prior to the joint facilities act joint property associations were formed, these still operate on the basis they received when founded. Today those bases are outdated, which have led the property associations to make changes. Sometimes without the participation of the National land survey of Sweden (Lantmäteriet), this leads to a lack of up-to-date information in the real property register. The purpose of this dissertation is to describe and analyse the Swedish system regarding private roads from an international perspective and to examine how members of joint property associations regard the current system. The aim is to make suggestions on how the system could change. The methods used include a literature review, interviews and questionnaires. The literature review is primarily based on the law, but supplemented with interviews, legislative proposals, scientific articles and books, to get a comprehensive background and define terms and concepts. The questionnaire was sent to members of joint property associations within Gävleborg County. The literature and interviews show that the Swedish system has similar foundations as the Finnish, although there are some important differences. Among other things the Finnish road associations have the ability to make changes without involving official agencies. Furthermore, the Swedish system is built on the concept of joint ownership which, from an international view, is unusual. The questionnaire shows that a change is desirable. Today there are property associations that make changes, or don’t report changes to the real property register, because of the cost and complexity of involving Lantmäteriet. Lantmäteriet are deficient when it comes to informing the property associations, which because of this don’t realise the importance of correct information in the real property register. A change is needed; the Swedish property association lacks the flexibility of its Finnish counterpart. Not having the ability to adopt means that in time, unreasonable dividing of costs can occur. One suggestion would be for members to decide on new shares for dividing costs, which must be approved by Lantmäteriet. By reducing the work hours needed from of a surveyor, the cost will be smaller for the property associations. Therefore another suggestion would be to use computers and internet.