Om identitet och självbild hos andraspråkselever i gymnasiesärskolan

Särskolan är en skolform för elever med utvecklingsstörning. Gymnasiesärskolan tillhör särskolans frivilliga skolform och erbjuder en fyraåring utbildning för ungdomar i åldern 16-20 år. Den har samma läroplan som gymnasieskolan. Under de senaste åren har det skett en ökning av antalet elever som skrivs in i särskola. Den största procentuella ökningen har andraspråkselever stått för. Diskussionen kring särskolan är en politisk högaktuell fråga. Diskussionen handlar bland annat om hur särskolan ska utformas och vilka kriterier som ska gälla för att en elev ska bli inskriven. Genom min studie vill jag få bild av hur andraspråkselevers identitet och självbild påverkas av att vara inskrivna i särskolan.Då jag vill ta reda på andraspråkselevers upplevelser och erfarenheter av gymnasiesärskolan valde jag en kvalitativ metod byggd på intervjuer. Studien visar att ungdomarna upplevt sin tidiga skolgång positivt men vid övergången till högstadiet har problemen ökat och ungdomarna har haft svårigheter att nå målen för grundskola. De förklaringar ungdomarna själva lyfter fram som orsak till att de misslyckats med måluppfyllelsen är att det ställdes högre krav på deras språkliga förmåga under högstadietiden. Två av tre ungdomar ger uttryck för att de har känt sig tvingade att börja på gymnasiesärskola.De ger en bild av att ha blivit vilseledda och inte fått rätt information om vad som menas medsärskola. De upplever inte att de passar in på gymnasiesärskolan och de känner att särskoletillhörigheten är utpekande. Ungdomarna framhåller att de inte får tillräckliga utmaningar i gymnasiesärskolan