KG Hammar och Rowan Williams : en studie av två ärkebiskopar ur ett postmodernt teologiskt perspektiv

Denna uppsats består av en jämförande studie av två ärkebiskopar – KG Hammar (Svenska kyrkan) och Rowan Williams (Church of England) - ur ett postmodernt teologiskt perspektiv. Syftet var att söka finna postmoderna influenser hos de båda ärkebiskoparna i såväl teori som praktik och undersöka konsekvenserna av ett postmodernt teologiskt agerande. Undersökningen visade att båda ärkebiskoparna influerades av postmodern teologi i teorin. Hammar förde också som ärkebiskop fram sina personliga postmoderna insikter, medan Williams av olika anledningar generellt valde att endast föra fram kyrkans åsikt. Båda handlingsalternativen medförde såväl kritik som uppskattning. Båda ärkebiskoparna tog fasta på den postmoderna teologins framhållande av dialog som metod: Dialog kännetecknade allt deras handlande, såväl inomkyrkligt som mot andra religiösa och samhälleliga grupper. Trots dialogen kunde dock inte vissa splittringar undvikas. Samhällsengagemanget visade sig däremot till största delen framgångsrikt och visade en postmodern insikt om kyrkans roll i en sekulär värld. Trots att ett postmodernt förhållningssätt inte helt accepterades, medverkade ärkebiskoparnas agerande till att skapa intresse för framför allt religiös dialog bland många olika grupper.This essay is a comparative study of two archbishops - KG Hammar (Church of Sweden) and Rowan Williams (Church of England) - from a postmodern theological perspective. The aim was to discover postmodern influences for the archbishops in theory and practice, and to investigate the consequences of acting from a postmodern theological perspective. The study revealed postmodern influences in both archbishops' theory. Hammar chose to act according to his personal postmodern convictions also as archbishop whereas, for various reasons, Williams generally chose to speak only for the whole church. Both strategies were criticized as well as appreciated. Both archbishops were committed to dialogue as described by postmodern theology. This influenced all their actions, within the church as well as with other religious denominations and various groups in society. However, even with dialogue certain schisms proved to be unavoidable. The engagement in society proved more successful and showed a postmodern understanding of the church in a secular world. Even though a postmodern course of action was not totally accepted, the archbishops managed to promote a wide interest especially for religious dialogue