Estrogenic Substances in Plastic Bottles

We live in a time were plastic and plastic products are all around us, taking part in our everyday life. Several chemical additives can be present in plastic products, such as plastic bottles, and can have a big impact on development, as well as on the endocrine system in adults by the binding to, and disturbance of, the estrogen receptor (ER) in cells. This study has focused on a number of different plastic bottles made from different types of plastic and with variations in size and scope of use. The aim of the study was to see if any estrogenic substances leached from the bottles into water. Non-ionic water was added to the plastic bottles, and the bottles were kept at 70°C for 72 hours. The estrogenic activity in the water was determined with the U2OS-luc assay and expressed as bioassay-derived estradiol equivalents (Bio-EEQ). A difference in Bio-EEQ could be detected between the bottles and the tree plastic types used in the study. The polypropylene (PP) bottle gave the highest Bio-EEQ of 0.5 pg/ml, whereas High Density Polyethylene (HDPE) gave 0.3 pg/ml and Polyethylene Terephthalate (PET) 0.04 pg/ml. These results indicate that there is a small leakage of estrogenic substances from the plastic bottles. Further study is needed to determine whether or not the estrogenic activity in the water could have any significant biological effect in humans.Vi lever i en tid där plast och plastprodukter finns överallt runt omkring oss och har en stor del i vår vardag. Många kemiska ämnen kan återfinnas i plastprodukter, såsom plastflaskor, och kan ha en stor inverkan inte bara på den växande kroppen hos barn utan även ge endokrina störningar hos vuxna människor. Detta kan till exempel ske genom att ämnen kan binda till och påverka östrogenreceptorn (ER) i cellerna. Den här studien fokuserar på plastflaskor gjorda av olika typer av plast och med varierande storlek och användningsområde. Syftet med studien var att se huruvida några östrogena substanser kunde lakas ut i vatten som förvarades i flaskorna. Flaskorna fylldes med avjoniserat vatten och förvarades i 70°C i 72 timmar. Östrogenaktiviteten i vattnet mättes sedan i en cellbaserad testmetod, kallad U2OS-luc assay, där den samlade biologiska effekten av alla östrogena ämnen kan mätas. Effekten uttrycks som bioassay-derived estradiol equivalents (Bio-EEQ). Vatten från polypropenflaskan (PP) gav det högsta Bio-EEQ på 0,5 pg/ml medan högdensitetspolyeten (HDPE) gav 0,3 pg/ml och polyetylentereftalat (PET) ett Bio-EEQ på 0,04 pg/ml. Dessa resultat indikerar att plastflaskorna läcker ut små mängder östrogenlika ämnen. Vidare studier behöver göras för att avgöra huruvida detta läckage utgör någon risk för människor