We´re not into music, we´re into chaos : En komparativ studie om den brittiska och svenska punkkulturens identitetsskapande

Musik har i århundraden varit ett uttryck för mänskliga förhållanden och relationer i samhället. Denna uppsats behandlar den brittiska och svenska punkkulturens identitetsskapande under slutet av 1970-talet. Tidigare forskning tyder på att 1970-talets punkvåg var en svårtolkad rörelse, vars attityder och aktiviteter än idag betraktas som ambivalenta av forskare runt om i världen. Huruvida punkkulturen var vänster- eller högerpolitisk, liksom sexistisk eller feministisk, är en komplex fråga. Genom att granska de båda ländernas två främsta, mest inflytelserika punkbands texter, med fokus på politik, etablissemang, upproriskhet, utsatthet och genus, skapas förståelse för budskapen som formade punkidentiteten. The Clash och Sex Pistols var de två största punkbanden i Storbritannien under 1970- talet. De motsvarande svenska banden var Ebba Grön och KSMB. Uppsatsen utgår från två frågeställningar: Vilka identitetsskapande budskap förmedlade banden genom sina låttexter? Kan man urskönja någon skillnad i förmedlingen mellan länderna?, och kombinerar den kvalitativa och kvantitativa metoden. Studiens främsta resultat är att den brittiska punkkulturen identifierade sig som upprorisk och antiauktoritär, i likhet med anarkismens ideal. Den svenska punkidentiteten formades av ett större politiskt intresse och en större politisk medvetenhet. De kulturella skillnaderna mellan länderna har haft stor betydelse för nationernas punkkulturer, där upplevelsen av utanförskap är gemensamt men beskrivs olika. Gängtillhörighet, ofta kopplat till olika etniciteter, beskrivs av de brittiska punkbanden som den största faktorn till utanförskap. Enligt de svenska punkbanden är bosatthet i förorten den största faktorn till segregation