Nämndeman i svensk tingsrätt - Ett uppdrag på åskådarplats

Nämndemannainstitutet har i Sverige uråldriga anor vilka sträcker sig långt bak till 1200-talet. De ståndpunkter som i dag allt som oftast anförs gällande nämndemännens förevarande är dels det faktum att nämndemännen över lag utses av kommunpolitiska partier samt dels att nämndemannakårens representativa sammansättning beträffande ålder, kön och etnicitet, har ifrågasatts. Med nämndemannens partipolitiska bakgrund följer som regel en politisk åskådning, vilket av förklarliga skäl kan utgöra underlag för diskussion och samhällsdebatt. Vad beträffar nämndemannakårens sammansättning är åldersperspektivet det av ovanstående nämnda företeelser det som vållat de svenska beslutsfattarna mest huvudbry de senaste decennierna. Den svenska nämndemannakåren är sedan lång tid tillbaka tämligen ålderstigen, ett faktum som i decennier varit föremål statliga offentliga utredningar och propositioner. Arbetets fokus ligger dock på nämndemannens/männens restriktiva inslag av dissens (skiljaktig mening) vid svensk tingsrätt, vilket i och för sig inte helt utelämnar det ovan nämnda. Det är idag enligt min mening ett påtagligt faktum att dissens mellan nämndeman och lagfaren domaren vid svensk tingsrätt är mycket ovanlig. Det gjordes år 1992 några av varandra oberoende studier vid Göteborgs samt Stockholms tingsrätt, vars syften var att påvisa med vilken frekvens det förekom dissens från nämndemännens sida vid domslut. Dessa studier har i sin tur legat till grund för en av mig motsvarande studie vid Örebro tingsrätt (ÖTR) år 2011. Det övergripande syftet med studien vid ÖTR har således varit att fastställ huruvida det nu snart 20 år senare, föreligger en utveckling, stagnation eller ett status quo, beträffande nämndemännens benägenhet att ge uttryck för dissens. Utfallet av de ovan gjorda studierna har samanställts i tabellform för att så långt det nu är möjligt ställas i korrelation till varandra. Huruvida utfallet av de tre ovan nämnda studierna är representativa för landets övriga 45 tingsrätter låter jag vara outsagt, men resultatet indikerar om inte annat en stark hypotes om att så kan vara fallet