:  

Syftet med studien var att undersöka hur några familjehemsföräldrar upplever hur det är att vara familjehem och på vilket sätt deras familj har påverkats av att bli familjehem. I studien har åtta familjehemsföräldrar från fem familjehem intervjuats. Metoden som har används är kvalitativ och studien utgår ifrån utvecklingsekologisk teori och systemteori. Resultatet i studien visar på att familjehemsföräldrarna upplever att de har fått ett nytt perspektiv på livet och deras förståelse för andra människors situation har ökat. Flera familjehemsföräldrar upplever att uppdraget har tagit mycket tid och energi, vilket för en del inneburit svårigheter att få vardagen att gå ihop. Familjehemsföräldrarna upplever att det är viktigt att lätt kunna få tag på socialtjänsten och att de blir uppringda om de försökt nå dem. Kontakten med fosterbarnets biologiska föräldrar upplevs av en del familjehemsföräldrar som en svårighet medan andra ser det som en möjlighet till att få större nätverk. En slutsats som den här studien har kommit fram till är att familjehemsföräldrarna överlag upplever att familjehemsuppdraget är väldigt utvecklande och har inneburit en personlig förändrig där de blivit mer ödmjuka och tålmodiga