Bevisbördans placering i taxeringsprocessen

Sammanfattning. I uppsatsen berörs ämnet bevisbördans placering i taxeringsprocessen. Detta görs genom användning av en rättsdogmatisk metod. Av frågestelningen utgörs syftet att utreda vart bevisbördan är placerad på kostnadssidan när det gäller inkomstslaget näringsverksamhet. Som framgår av uppsatsen är bevisbördan generellt placerad på den skattskyldige när det gäller kostnadsavdrag. Att så är fallet framgår av den i doktrinen förda diskussion att placeringen har blivit vedertagen. Vissa undantag finns, ett är då lag stadgar att bevisbördan är placerad på annat vis. Andra fall är vid eftertaxering och påförande av skattetillägg, i båda dessa fall anses det så betungande för den enskilde att bära bevisbördan att den istället placerats på myndigheten. En bevisbördepunkt placeras även ut på sannolikhetsskalan, denna placering utgör det beviskrav som skall vara uppnått för att den bevisskyldige skall få bifall för sitt yrkande. Beviskravet fastställs i de flesta fall av domstolarna då lagen oftast inte ger utryck för vilket krav som ställs. Om bifall kan medges är beroende av den bevisning som läggs fram inför rätten samt vilket värde bevisningen ges. En fri bevisvärdering skall tillämpas där varje enskilt bevis skall bedömas utifrån sitt specifika värde