Pianolärares musikpedagogiska grundsyner inom kommunal musik- och kulturskola

Syftet med denna uppsats är att synliggöra och tolka musikpedagogiska grundsyner bland pianolärare inom svensk kommunal musik- och kulturskola. Arbetet tar sin utgångspunkt i lärarnas autonomi, den frihet de har att utforma undervisningen utifrån deras personliga värderingar och åsikter. Inom musik- och kulturskolan finns kommunpolitiskt uppsatta målformuleringar. Meningarna i dessa dokument skiljer sig dock avsevärt från varandra. Jämför vi med grund- eller gymnasieskolan finns där en helt annan grad av styrning. De nationella direktiven har en helt annan legitimitet och påverkan för den pedagogiska verksamheten. På så vis förstår vi att musik- och kulturskolans verksamhet i mångt och mycket blir ett resultat av den enskilda lärarens uppfattningar och ideal kring uppdraget som musiklärare. Dessa ståndpunkter grundar sig i en musiksyn respektive pedagogisk grundsyn och tillsammans bildar de en så kallad musikpedagogisk grundsyn. Uppsatsen bygger på en kvalitativ forskning där kärnan består av fyra intervjuer med olika pianolärare. Som bakgrund finns också en större kvantitativ forskning, vilken har varit en utgångspunkt och även till viss del urvalsgrundande för att finna representativa intervjupersoner. Intervjuerna har gett insikt i hur en musiksyn och en pedagogisk grundsyn integrerar för att bilda en musikpedagogisk grundsyn. Begrepp som estetik och kulturarv, demokrati och mångfald har blivit centrala. Lärarna har också poängterat åsikter om att ge eleverna en gedigen grund och att utgå från elevernas egen känsla i undervisningen. Resultatet har sedan ställts mot tidigare forskning. Intervjuerna bekräftar också i viss mån en övergripande kategorisering i innehålls- kontra elevcentrerade lärare, att som lärare undervisa till eller genom musik