Kommissionen och den inre marknaden : Kan Kommissionens beslut utgöra handelshinder som strider mot artiklarna 28 - 30 EG-fördraget?

Denna uppsats behandlar EU:s inre marknad och dess fria rörlighet av varor. Den fria rörligheten av varor reglerar i artiklarna 28 och 29 EG-fördraget. Dessa artiklar förbjuder import- och exportrestriktioner samt ÅMV mellan medlemsstaterna. Det finns däremot undantag till dessa artiklar i artikel 30 EG-fördraget, som kan tillämpas om åtgärden är tillräckligt nödvändig och lämplig. Artiklarna 28 - 30 EG-fördraget är framför allt tillämpliga på gemenskapens medlemsstater, men även på dess institutioner, något som bekräftas i EG-domstolens praxis. EU:s institutioner har befogenheter att införa harmoniserande akter som exempelvis reglerar den inre marknaden. En av dessa institutioner är Kommissionen som har befogenhet att införa beslut, antingen i samråd med Rådet, eller på eget initiativ i enlighet med fördragsbestämmelserna. Ett av de beslut som Kommissionen inrättat är beslut 2004/388/EG om ett dokument om överföring av explosiva varor. Beslutet riktade sig till alla medlemsländer inom EU och hade till syfte att reglera handeln med explosiva varor. Ett företag som handlar med explosiva varor och som därmed påverkades av Kommissionens beslut är Orica Mining Services i Nora. Detta beslut innehåller flera regler om själva överföringsdokumentet som skall se ut på ett visst sätt. Frågan huruvida Kommissionen kan införa beslut som strider mot artiklarna 28 - 30 EG-fördraget kan därmed bekräftas utifrån dels EG-domstolens praxis och dels den information som intervjuerna bidragit med. Genom att institutionen inte har tillräckliga skäl till att motivera en åtgärd i enlighet med undantagen i artikel 30 EG-fördraget strider åtgärdens införande mot fördragsbestämmelserna om den fria rörligheten av varor