Svensk kod för bolagsstyrning : Motstånd till förändring

Svensk kod för bolagsstyrning trädde i kraft 1 juli 2005, Sverige var då ett av de sista länderna i Europa med att skaffa sig en kod. Anledningen till att koden introducerades var för att höja kunskapen om och öka förtroendet för svensk bolagsstyrning, samt att stärka näringslivets effektivitet och konkurrenskraft, detta både inom och utanför Sveriges gränser. Att koden kom just då hade att göra med de stora redovisningsskandaler internationellt sett med Enron och Worldcom som exempel men också med anledning av de felaktiga bonussystem som i Sverige innefattar Skandia, där Skandias förre VD Lars-Eric Petersson i dagarna dömts till 2 års fängelse. De bolag som omfattas av Svensk kod för bolagsstyrning är alla bolag på A-listan samt de på O-listan med ett marknadsvärde överstigande 3 miljarder kronor. Totalt handlar det om 84 st bolag. Denna uppsats syftar till att beskriva hur de berörda företagen på A- och O-listan har mottagit koden med avseende på motstånd till förändring, samt förklara vad motståndet beror på. För att besvara syftet skickades en enkät ut till samtliga bolag. Enkäten utformades för att mäta variablerna förändringsgrad, svårigheter med införandet och graden av nytta med koden, vilka konstruerades utifrån institutionell teori och teori kring motstånd mot förändring. Av den totala populationen på 84 st företag svarade 44 st på enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 52 %. Utifrån teorin och den inhämtade empirin, drogs följande slutsatser. Det har konstaterats att bolagen inte har haft några större svårigheter med att implementera koden. De befintliga rutinerna i bolagen kan inte heller anses förklara hela motståndet. Det är snarare den ökade administrationen som inte har legitimitet genom att det finns en tveksamhet till kodens nytta, som förklarar förändringsmotståndet