EFFEKTER AV REHABILITERANDE ÅTGÄRDER FÖR PATIENTER MED UTMATTNINGSSYNDROM : Sett ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv

Utmattningssyndrom är ett snabbt växande problem i vårt land, studier inom området har visat att detta tillstånd ofta är stressrelaterat. Stress är en reaktion på obalans mellan de belastningar som människan utsätts för och de resurser som han/hon har för att hantera dessa belastningar. Att drabbas av utmattningssyndrom kan bl.a. innebära en minskad förmåga till rörlighet, vilket också innebär svårigheter att klara det dagliga livets aktiviteter. En av arbetsterapeutens uppgifter är att hjälpa patienter hitta en hälsosam balans mellan arbete, vila och fritid. Syftet med denna litteraturstudie var att kartlägga olika rehabiliterande åtgärder som är tillämpningsbara inom arbetsterapin och dess effekter för patienter med utmattningssyndrom. Metoden i uppsatsen är en systematisk litteraturstudie och sökningen gjordes i databaserna: Amed, Cinahl, Medline och PsycArticle. För att tydliggöra och få struktur i uppsatsen användes klassifikationssystemet ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health), med komponenterna aktivitet, delaktighet, omgivning- och personliga faktorer. Resultatet visade att de rehabiliterande åtgärder som användes var kognitiv beteendeterapi (KBT), gradvis utökning av aktiviteter, copingstrategier och avslappningsterapi /meditation. Dessa åtgärder gav positiva effekter, främst i form av ökad aktivitets- och funktionsnivå hos patienterna. Mer forskning och framförallt fler randomised controlled trial (RCT) studier behövs i ämnet. Gärna på effekter av arbetsterapeutisk rehabilitering för dessa patienter, för att få bevis för att arbetsterapi kan göra nytta för patienter med utmattningssyndrom