Biotiska och abiotiska faktorers betydelse för flodpärlmusslans fortplantning och överlevnad i Ljungans biflöden

Stormusslorna är en av de organismgrupper i sötvatten som är allra mest hotad. En av Sveriges stormusslor är flodpärlmusslan, vilken minskar i antal inom hela sitt utbredningsområde och som sedan maj 2010 är klassad som starkt hotad i den Internationella naturvårdsunionens rödlista. Målet med föreliggande projekt var att undersöka vad som begränsar flodpärlmusslans reproduktion och överlevnad. I anslutning till undersökningarna gjordes dessutom en film som berättar om projektet. Projektet är ett samarbete mellan Karlstads universitet och Fortums nordiska miljöfond och utfördes under åren 2007 och 2008 i 26 biflöden till Ljungan i Västernorrland. Flodpärlmusslan reproducerar sig på sommaren, då musslan släpper sina glochidielarver i vattnet. Larverna måste träffa på öring eller lax, där larverna kapslas in på fiskens gälar för att sedan leva där som parasit under 10-12 månader. När de små musslorna släppt från värdfiskens gälar lever de nedgrävda i sedimentet under några år. Från 10-20 års ålder räknas musslan som vuxen och kan delta i reproduktionen. I många musselvattendrag saknas juvenila musslor. Eftersom musslan har en så komplicerad livscykel är det flera livscykelstadier som bör undersökas för att ta reda på när rekryteringen av juvenila musslor begränsas. I detta projekt undersöktes följande livscykelstadier i 26 vattendrag i Ljungans avrinningsområde: gravida musslor, glochidieinfektion på öring och juvenila musslor. För att mäta glochidielarvernas infektion på öringen utan att avliva öringen utvecklades en ny metod att uppskatta infektionsgraden m.h.a. fotografering av larverna på öringens gälar. Dessutom undersöktes öringtätheter och förändring i musseltäthet mellan 1990-1991 och 2005-2006. Slutligen undersöktes hur abiotiska faktorer såsom turbiditet, sedimentation, sedimentvattenkemi och vattentemperaturer påverkade musslans livscykelstadier. Resultaten visade att musseltätheten ökade generellt i vattendrag med rekrytering av juvenila musslor, men minskade i vattendrag utan rekrytering från 1990-1991 till 2005-2006. En minskning i musseltäthet sker alltså idag i vattendrag utan rekrytering och har troligtvis också skett under längre tid, vilket sannolikt resulterat i den lägre musseltäthet som finns idag i vattendrag utan rekrytering i Ljungans biflöden. Därmed är situationen allvarlig, där glesare populationer kan resultera i lägre reproduktion och förändra musslornas viktiga funktioner som filtrerare och paraplyart i vattendragen. På sikt är risken stor att arten försvinner helt från dessa vattendrag om man inte finner problemen och åtgärdar dem. Gravida musslor verkar inte vara det livscykelstadium som begränsar rekryteringen, eftersom ungefär hälften av musslorna var gravida, både i vattendrag med och utan rekrytering. Däremot var musslorna gravida tidigare i vattendrag utan rekrytering än i vattendrag med rekrytering. Gravida musslor var också kortare än musslor som inte var gravida i vattendrag utan rekrytering men inte i vattendrag med rekrytering. Proportionen gravida musslor ökade också som en funktion av musseltätheten. Sammantaget visar detta att larvproduktionen kanske inte fungerar helt optimalt i vattendrag utan rekrytering. Den nya metoden att mäta larver på öringens gälar genom att fotografera gälarna som utvecklades inom projektet fungerade bra. Ett akvarieexperiment visade att tillväxt eller överlevnad hos öring inte försämrades på grund av fotometoden. Detta visar alltså på att man kan undersöka infektionen av mussellarver på öring utan att öringen tar skada. Med hjälp av fotometoden kunde infektionsstadiet av mussellarver på öring av olika ålder mätas. Infektionen av mussellarver var högre i vattendrag med rekrytering än i vattendrag utan rekrytering på årsungar och på äldre öring. För infektionen på årsungarna berodde detta främst på en högre täthet av årsungar i vattendrag med rekrytering än i vattendrag utan rekrytering. Detta tyder på att årsungarnas täthet är negativt påverkad av någon faktor, vilket i sin tur leder till färre antal larver hos årsungarna i vattendrag utan rekrytering. Skillnaden i infektionen på äldre öring var orsakad av en högre musseltäthet i vattendrag med rekrytering än i vattendrag utan rekrytering. Den minskande musseltätheten i vattendrag utan rekrytering resulterar troligtvis i sin tur i en minskad produktion av glochidielarver. Sammantaget verkar det alltså som att en lägre täthet av öringens årsungar och en låg musseltäthet bidrar till lägre antal glochidielarver i vattendrag utan rekrytering, vilket sannolikt resulterar i en lägre rekrytering av juvenila musslor. Nästa tidiga livscykelstadium, juvenila musslor, var även det påverkat av musseltäthet och årsungarnas täthet. Detta tyder på att både infektionsstadium och juvenila musslor är negativt påverkade. Tätheten av juvenila musslor var negativt relaterad till turbiditet. Hög turbiditet hänger ofta ihop med hög sedimentation, vilket kan begränsa juvenila musslors överlevnad genom låga syrehalter och höga ammoniumhalter i sedimentet. Den sämre vattenomsättningen som uppmättes i vattendrag utan rekrytering kan vara ett resultat av en hög sedimentation och därmed resultera i dåliga förhållanden i sedimenten med en låg överlevnad av juvenila musslor som följd. Dessutom kan högre vattentemperaturer, vilket uppmättes på sommaren i vattendrag utan rekrytering, försämra tillväxt och överlevnad hos juvenila musslor. Turbiditet visade sig ha högst förklaringsgrad för frånvaron av juvenila musslor, följt av vattentemperaturen, medan täthet av årsungar av öring, musseltäthet och täthet av äldre öring, i nämnd ordning, var viktiga för rekryteringen av juvenila musslor. Detta pekar på att en minskning av sedimenttillförsel till vattendragen skulle kunna vända trenden med avsaknad av musselrekrytering. Minskad sedimentation skulle också kunna förbättra öringens reproduktion och därmed även förbättra rekryteringen av musslan, om en högre sedimenttransport också påverkar öringäggens utveckling negativt. Brukande av marken bredvid vattendrag kan vara en viktig orsak till hög turbiditet och sedimentation och kan också orsaka höga vattentemperaturer på grund av ökad solinstrålning. För överlevnaden av juvenila flodpärlmusslor är det också viktigt att naturliga flödestoppar inte förhindras, utan tillåts byta ut vattnet i sedimentet. En kombination av lågt vattenflöde och avsaknad av en beväxt kantzon på sommaren kan troligtvis bidra till dåliga förhållanden i bottenvattnet och för höga vattentemperaturer, vilket kan påverka både musslor och öring negativt. För att uppnå bättre förhållanden för flodpärlmusslan bör brukandet av marken utföras så att silt och sand inte släpps ut i vattendragen. Genom att inte störa marken närmast vattendragen genom dikning och skogsavverkning kan en ökad sedimentation förhindras. Om man lämnar intakta kantzoner närmast vattendragen kan dessa även stabilisera vattendragen mot erosion. Dessutom kan ökad beskuggning av vegetationen i en intakt kantzon förhindra alltför höga vattentemperaturer sommartid. Samtidigt bör regleringen av dammar uppströms musselpopulationer vara sådan att högflödestoppar, vilka bidrar till att vatten spolas genom sedimenten, inte begränsas. Om marken bredvid bäckarna och vattenregleringen sköts på rätt sätt kan det bidra till att rekryteringen av flodpärlmusslor återupptas. Detta bör dock ske inom en snar framtid eftersom effekter av restaurering av vattendrag ofta tar lång tid och det också tar lång tid för flodpärlmusslan att återkolonisera när tätheterna har reducerats mycket