Anestesi och analgesi av akut sjuka hundar i Sverige – Rutiner och tillvägagångssätt på svenska smådjurskliniker

Anestesi av akut sjuka hundar innebär i regel olika anpassningar, vilka till stor del sker genom valet av anestesi- och analgesiläkemedel. De flesta typer av anestesiläkemedel har negativa kardiovaskulära effekter, medan NSAID-preparat ibland kan påverka bland annat njurarna och magtarmkanalen. För att minska de negativa effekterna av anestetika och analgetika hos redan nedsatta patienter förekommer olika strategier. Detta arbete syftade till att undersöka vilka metoder och läkemedel svenska veterinärer använder vid anestesi av akut sjuka hundar, samt hur de resonerar kring ordination av NSAID till dessa patienter. Undersökningen utfördes via en webbaserad enkät samt en mindre journalstudie om hanteringen av ett antal fall av pyometra hos hundar på Universitetsdjursjukhusets (UDS) smådjursklinik. Enkäten var anonym och skickades ut via mejl till 298 svenska smådjurskliniker. Enkäten besvarades av 149 respondenter. Flest respondenter återfanns i grupperna med 10–20 års arbetslivserfarenhet inom smådjursmedicin respektive 4–9 verksamma veterinärer på arbetsplatsen. Endast två respondenter uppgav att de hade erfarenhet av att inte använda någon premedicinering alls, vilket tyder på att den absoluta majoriteten av akut sjuka hundar ges premedicinering i någon form före anestesi. Veterinärer som arbetar på kliniker med tio eller fler verksamma veterinärer hade erfarenhet av flera läkemedel och metoder i högre grad än de på mindre kliniker, däribland premedicinering med midazolam, intraoperativ analgesi via CRI och perioperativ användning av paracetamol. Många respondenter uppgav att de ofta ordinerar NSAID även till nedsatta patienter, med vissa undantag och anpassningar. Strategier som att ge NSAID först postoperativt till nedsatta patienter och att stabilisera patienter med vätskebehandling före NSAID-giva var betydligt vanligare än absoluta resonemang såsom att undvika NSAID till alla nedsatta patienter. Också i journalstudien ordinerades den absoluta majoriteten av hundarna NSAID. Partiell intravenös anestesi (PIVA), det vill säga att intravenösa anestesiläkemedel kombineras med inhalationsanestetika, användes vid anestesiunderhåll hos majoriteten av hundarna i journalstudien. I motsats var erfarenheten av PIVA förhållandevis låg i enkätstudien, så även hos veterinärer på större kliniker. I enkätstudien påvisades också ett samband mellan ytlig kännedom om ASA-status och att inte använda sig av systemet i arbetet. Detta tyder på att ökad kunskap i ämnet kan bidra till att fler veterinärer känner sig bekväma med och därmed använder systemet. Vidare studier om djurhälsopersonalens kännedom om ASA-status behövs för att ta reda på hur man bäst kan öka kunskapen i ämnet.Anaesthetic management of emergency cases requires consideration of patient status and disease mechanisms, and the basis of this can be achieved by choosing the appropriate anaesthetic and analgesic drugs. Most anaesthetic drugs possess negative cardiovascular effects, whereas NSAID-class drugs can have renal and gastrointestinal side effects among others. Many different strategies aiming to minimize negative effects of anaesthetic and analgesic drugs in compromised patients exist today. This study aimed to investigate which anaesthetic drugs and strategies Swedish veterinarians use when anaesthetizing canine emergency patients, as well as their rationale regarding NSAID use in this patient group. The study consisted of an online survey as well as a minor clinical record-based study of anaesthetic management in canine pyometra cases at the University Animal Hospital (UDS) small animal clinic. The survey was distributed by email to 298 Swedish small animal veterinary clinics and was answered anonymously. Out of the 149 participants partaking in the survey most had 10-20 years of clinical experience in the small animal field and 4-9 practicing veterinarians at their workplace, respectively. Only two respondents stated that they had experience with not using any premedication, indicating that most canine emergency cases receive premedication in some form. Veterinarians working at clinics with ten or more practicing veterinarians had experience with several drugs and methods to a higher degree than those working at smaller clinics, including midazolam as premedication, intraoperative analgesia in the form of CRIs and perioperative paracetamol. Many respondents stated that they often prescribe NSAIDs to clinically ill patients, with some exceptions. Strategies such as postponing NSAIDs until the post-operative period or stabilizing sick patients with fluid therapy before NSAID administration were much more common than more absolute policies, such as never prescribing NSAIDs to sick patients. NSAIDs were prescribed in the absolute majority of pyometra cases in the clinical record-based part of the study as well. Partial intravenous anesthesia (PIVA) was used for anaesthetic maintenance in the majority of pyometra cases included in the clinical record-based study. Experience with PIVA was, conversely, quite low according to the survey, comparatively so even at larger clinics. A relationship between having only superficial knowledge of the ASA classification system and not using it in practice was established based on survey data. This implies that better in-depth knowledge could result in more veterinarians being comfortable with, and thus using the ASA system. Further studies are needed regarding how such knowledge development best could be achieved