Påverkar graden av insulindysreglering effekten av behandling med kanagliflozin hos hästar med ekvint metabolt syndrom?

Ekvint metabolt syndrom (EMS) kan förklaras som ett antal riskfaktorer som bidrar till utvecklingen av fång hos hästar. Insulindysreglering (ID) och obesitas med eller utan regional fettansättning utgör viktiga riskfaktorer som ingår i syndromet. Hästar med ID får onormalt höga insulinkoncentrationer i plasma, kallat hyperinsulinemi. Hyperinsulinemi har visat kunna inducera fång, varför det varit av stort intresse att motverka skadligt höga koncentrationer av det anabola hormonet. Fram till nyligen har det inte funnits något effektivt läkemedel för behandling av ID hos hästar med EMS, och huvudfokus i behandlingen av dessa patienter har varit skötselrekommendationer och foderrestrik�tioner. Natrium-glukos-kotransportör 2 (SGLT2)-hämmare används för behandling av humanpatienter med diabetes mellitus typ II för ökad glykemisk kontroll. Läkemedlet verkar genom att inhibera resorptionen av glukos i njurarna. Veterinärer inom forskningsfältet för endokrinologi har på senare år utforskat användning av SGLT2-hämmare för behandling av EMS. Trots att det inte finns ett överväldigande antal studier om SGLT2-hämmare på EMS-hästar i nuläget, är resultaten från de som har publicerats anmärkningsvärda. Natrium-glukos-kotransportör 2-hämmare sänker effektivt både plasmainsulin- och glukoskoncentrationerna och därigenom motverkar läkemedlet fång hos hästar med EMS. Sex hästar diagnosticerade med EMS rekryterades till den här läkemedelstudien där dem behandlades med SGLT2-hämmaren kanagliflozin i 25 dagar. Varje individ kategoriserades som antingen lindrigt-måttligt (n=3) eller kraftigt (n=3) ID, men alla fick samma dos kanagliflozin under behandlingen. Målet med studien var att undersöka om graden ID påverkar läkemedelssvaret avseende insulin- och glukoskoncentrationer i plasma under ett oralt glukostoleranstest (OGT). I enlighet med tidigare publikationer indikerar resultaten att SGLT2-hämmare är ett högpotent läkemedel för reglering av hyperinsulinemi hos hästar med EMS. Reducerade maxkoncentrationer av insulin i storlek om ~50 % eller mer observerades för samtliga hästar. Behandling med SGLT2- hämmare på häst tycks inte enbart sänka insulinnivåerna indirekt genom minskade glukosnivåer, utan möjligen även genom att direkt modulera insulinmetabolismen. Läkemedlets procentuella effekt varierade mellan hästar men denna studie kunde inte påvisa några evidens för att variationen direkt påverkas av graden ID. Däremot var den numeriska sänkningen i insulinkoncentrationer anmärkningsvärt mer omfattande hos hästar med kraftig ID jämfört med hästar med lindrig-måttlig ID. Durationen av insulinresponsen minskade även hos hästar med kraftig ID efter behandling, men inte hos hästar med lindrig-måttlig ID. Fler studier som undersöker läkemedelseffekten under en längre tidsperiod är av intresse för att bättre utvärdera eventuella responsskillnader relaterat till grad av ID.Equine metabolic syndrome (EMS) consists of several risk factors contributing to the development of laminitis in horses. Insulin dysregulation (ID) and obesity with or without regional fat accumulation are important risk factors which are covered in the syndrome. Horses with ID develop abnormally high concentrations of plasma insulin, called hyperinsulinemia. Hyperinsulinemia have been proved to induce laminitis, and therefore it has been of greatest interest to try to counteract the elevated, noxious levels of the anabolic hormone. Up until recently there has not been a truly effective drug on the market for these patients, and the main focus in treatment has been management advice and feeding restrictions. Sodium-glucose cotransporter 2 (SGLT2)-inhibitors are used for increased glycemic control in human patients with diabetes mellitus type II. The drug works through inhibiting reabsorption of glucose in the kidneys. Veterinarians within the equine research society of endocrinology has recently started to show interest in the possible use of SGLT2-inhibitors in treatment of EMS. Although the quantity of studies of SGLT2-inhibitors used on EMS horses is not overwhelming at the moment, the results presented from the ones that have been published are quite extraordinary. Sodium-glucose cotransporter 2-inhibitors effectively lowers both insulin- and glucose levels in plasma and therefore prevents laminitis in horses with EMS. Six horses diagnosed with EMS were recruited for this medical trial where they were treated with the SGLT2-inhibitor kanagliflozin for 25 days. Each individual was categorized into either mild�moderate (n=3) or severe (n=3) ID, but all horses got the same dose kanagliflozin during the treatment. The aim of the study was to understand if the severeness of ID affect the response of the drug regarding insulin and glucose concentration after an oral glucose tolerance-test (OGT). Coherent with previous publications, this study indicate that SGLT2-inhibitors is a highly potent drug for regulating elevated insulin levels in horses with EMS. Reduction in maximal concentrations of insulin in the size of ~50% or more were observed in all horses. In fact, it seems that treatment with SGLT2-inhibitors in horses not only lower insulin levels indirect through declined glucose levels, but possibly also by modulating the metabolism of insulin in a more direct sense. The efficacy of the drug measured in percentage varied between horses, but this study did not present any evidence of that variation depends on the severeness of ID. Although, the numerical reduction of insulin levels was remarkably more extensive in horses with severe ID compared to horses with mild-moderate ID. Also, the duration of insulin response decreased after treatment in horses with severe ID, but not in horses with mild-moderate ID. Further investigation of the efficacy during a longer time period is of interest to better evaluate potential response differences related to the severeness of ID