Literature in Prison : How Reading Effects Inmates within the Swedish Correctional System

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken betydelse som läsandet har för ett antal fångar inom svensk kriminalvård. Rent konkret har svar på följande frågeställningar sökts: 1. Underlättar läsandet för intagna att klara av sin strafftid i såväl häkte som anstalt? 2. Hur påverkas fångars välmående av läsandet? 3. Har läsningen en rehabiliterande effekt, påverkar alltså läsningen intagna att tänka eller agera på ett mer prosocialt sätt? Biblioterapi har utgjort den teoretiska grunden. Denna terapiform handlar om att läsning av böcker, som är utvalda på individuell basis, ska användas för behandling av den enskilda. Generellt kan sägas att biblioterapin skiljer på att nå förståelse genom egna insikter av det lästa materialet (läsandets biblioterapi) och att få hjälp genom att diskutera texten med andra (interaktiv och poetisk biblioterapi). Intervjuer har skett med åtta intagna om deras läsvanor, såväl i frihet som i häkte och/eller fängelse. Resultaten visar att läsandet är något som underlättar för intagna att klara av sin strafftid i häkte och anstalt. Det mest påtagliga är som tidsfördriv och ett sätt att hålla samvetets demoner på avstånd. Även fångarnas välmående påverkas av läsandet, bland annat genom att sömnbesvär lindras och att självkänslan ökar (en förbättrad självkänsla leder till en större tro på sin egen förmåga att klara av olika situationer, exempelvis att vara pappa). Då det gäller läsningens rehabiliterande effekt, är svaret inte lika otvetydigt. Biblioterapin som terapiform kan förvisso anses ha en positiv inverkan, till exempel genom en ökad självkänsla som har visat sig sänka återfallsrisken. Osäkerheten ligger här i att man inte vet vilka faktorer som exakt har spelat en roll för att en viss person blivit mindre benägen att fortsätta en brottslig bana. I likhet med vad som framkommit i tidigare forskning så har det även i denna studie visat sig att det inte går att endast hänvisa till läsandet som enskild omständighet då det gäller exempelvis en attitydförändring hos en intagen