Projektet utifrån institutionspersonalens perspektiv

The aim of this study is to map out and describe the way employees in Swedish juvenile homes interpret, define and perceive, on the one hand, the project “Motverka Våld och Gäng” meaning “Counteract Violence and Gangs”, and on the other hand the role of the Coordinators employed in this project. The role of the Coordinator is formally clear and unproblematic. The project management directives state what the Coordinators should (and should not) do. In the interviews for this survey the starting point is in fact the ambiguousness. The staff at the juvenile homes do not know or feel unsure about the role of the Coordinator and the purpose of the project. For example, they contested the projects name and meant that it did not include the type of problems that many of the projects youths suffered from. When describing the Coordinator and his role he or she is portrayed as discoursively unclear (when it’s percieved as vaguely stated) and organizationally unclear (when they wonder who does what in the care-giving chain). The staff formulate (“draw”) a clearer role for the Coordinators when talking about their own “ordinary” pressing problems, for example the inertia of the Social Service.Syftet med denna studie är att utifrån mitt empiriska material kartlägga och beskriva hur de anställda på de särskilda ungdomshemmen tolkar, definierar, och upplever ett behandlingsprojekt, som involverade olika myndigheter, benämnt Motverka Våld och Gäng. Dessutom uppmärksammas hur de anställda samordnarna uppfattades och kategoriserades. I institutionspersonalens framställning är samordnarens roll tydlig på papperet. I direktiven från projektledningen framgår vad samordnarna bör göra (och inte göra) som att de ska tillämpa frågans makt och vara ett språkrör för eleven. I materialet för denna undersökning är dock otydlighet utgångspunkten. De institutionsanställda känner inte till eller är osäkra på samordnarens roll och projektets syfte. De ifrågasatte exempelvis projektets namn och menade att det inte inkluderade den problematik som många av ungdomarna som var knutna till projekt hade. Samordnarens utformning av arbetet växer fram under projektets gång. Definitionerna och uppgifterna formuleras inte i projektets dokument eller av projektledningen utan är en produkt av samspelet med konkreta samordnare som då visar vad de gör och kan göra. Projektets praktiska betydelse skapas i själva den sociala processen. De involverade formulerar en tydligare samordnarroll när de talar om sina vardagliga erfarenheter. Genom dessa erfarenheter skapas en bild av en önskad respektive en oönskad samordnare. Den önskade samordnaren ger praktisk hjälp, är insatt, strukturerar möten och kan vinnas över i koalitioner. Den oönskade samordnaren är alltför engagerad, okunnig, forcerad, stresskapande, kontrollerande eller socialt klumpig. Beskrivningen av samordnarrollen formas gärna av institutionspersonalen genom jämförelser där man balanserar mellan det positiva och negativa. I den tidsmässiga jämförelsen finner vi exempel från dåtid, nutid och framtid i utvärderingen av samordnarna. En negativ beskrivning av dåtiden neutraliseras ofta genom en positiv beskrivning av nutid och framtid. De olika beskrivningarna av samordnare jämförs och på så sätt återställs balansen i berättelsen. Samordnaren beskrivs som en social skapelse och inte som en produkt av projektets idé. Idéen uppfattas som diskursivt otydlig (när den uppfattas som vagt formulerad) och organisatoriskt otydlig (när man undrar vem som gör vad i vårdkedjan). De institutionsanställda formulerar (”ritar upp”) en tydligare samordnarroll när de talar om sina ”vanliga” akuta problem, som exempelvis socialtjänstens tröghet