:  

Bakgrund: Människor blir allt äldre och det innebär att antalet demenssjuka ökar och därmed även antalet anhörigvårdare. Att vara anhörigvårdare till en närstående med demenssjukdom innebär ökade påfrestningar som blir en central del i deras liv. Syfte: Studiens syfte var att belysa anhörigas upplevelser och erfarenheter av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats, som baseras på tio vetenskapliga artiklar. Analys av artiklarna genomfördes med Lundman och Hällgren Graneheims (2008) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Anhöriga upplevde att vårdandet av sin närstående innebar påfrestningar och att relationen förändrades. De upplevde ensamhet och menade att det var viktigt att bevara sin egen hälsa. De upplevde förluster av vänner och bekanta samt uttryckte oro inför framtiden. De utvecklade strategier och knep för att hantera svåra situationer. Stöd och information var viktigt för anhöriga men tillgången var många gånger bristfällig. Slutsats: Anhörigvårdare upplevde en förändrad livssituation i form av påfrestningar, relationsförändringar och ensamhet samt oro inför framtiden. Lidandet kunde minska och välbefinnandet öka genom att dels använda strategier i vårdandet, dels genom stödgrupper som hjälpte till att hitta strategier. Detta är betydelsefullt som sjuksköterska att ha kunskap om för att förhoppningsvis kunna öka anhörigvårdares välbefinnande