Bara man har föräldrarna med sig! : Om samverkansprocessen vid övergången från förskolan till förskoleklass och lärarnas förhållningssätt gentemot barn i behov av särskilt stöd i respektive verksamhet

Syftet med följande arbete är att undersöka vilka variationer det kan finnas i förskolans respektive grundskolans lärares förhållningssätt kring barn i behov av särskilt stöd, samt hur samverkansprocessen fungerar vid övergången från förskola till förskoleklass. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring styrdokument, barn i behov av särskilt stöd, förhållningssätt och samverkan. För att få svar på vårt syfte valde vi att intervjua fem lärare i förskola och fem lärare i förskoleklass. Resultaten pekar på att både lärare i förskolan och förskoleklassen beskriver att det finns ett flertal definitioner av barn i behov av särskilt stöd. Lärare i förskoleklassen säger också att barn som inte når målen är i behov av särskilt stöd. Lärarna i förskolan ger däremot inte denna definition. Alla lärare beskriver att de har skriftliga rutiner för hur samverkansprocessen ska ske. Samverkan mellan lärare i förskolan och lärare i förskoleklass fungerar bäst om verksamheternas lokaler ligger nära varandra och om förskolan och förskoleklassen är kommunala. Förskolan och förskoleklassen har olika sträng sekretess, detta påverkar överföring av information kring barn som är i behov av särskilt stöd. Det är bara den information som föräldrarna har gett sitt tillstånd till, som ges till förskoleklassens lärare. Något som skiljer sig mycket mellan förskolan och förskoleklassen är hur de organiserar verksamheten. Förskoleklassen har enligt vårt arbete trängre lokaler än förskolan, inte lika mycket kreativt material, mindre lärartäthet och är mer inriktade på kunskapsinhämtning. Detta kan leda till att fler barn blir i behov av särskilt stöd i förskoleklassen än i förskolan.