Rörlighet och rörelser i en barnteater

Som ett samarbetsprojekt mellan Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet och Stockholms stadsteater Skärholmen genomfördes, med stöd av Statens Kulturråd, en studie av verksamheten vid den nyinvigda scenen för barn och unga i stadsdelen Skärholmen, Stockholm. Huvudfokus låg på den unga publikens upplevelser, tolkningar och meningsskapande av föreställningsbesöken. Avstamp togs i Skärholmsscenens uttalade ambitioner gällande tillgänglighet, delaktighet och närområdesförankring, likt s.k. community-teater där den specifika platsens betydelse för berättelse, tilltal och form undersöks konstnärligt. Skärholmsscenens strävan var, och är fortfarande, att närområdet ska färga av sig på hela verksamheten – inte bara arbetsprocesserna och föreställningsproduktionerna utan hela den fysiska byggnaden i sig. Studien utgör grund för mitt fortsatta doktorsavhandlingsarbete, i vilket jag ämnar undersöka en barnkultur som rör sig mellan vuxnas definierade ramar och barns meningsskapande, mellan scen och salong samt mellan en teater och dess närområde