Allas vårt ansvar i praktiken : en statligt organiserad folkrörelse mot brott

Förord Detta är en studie av hur regeringens brottsförebyggande program har förverkligats i förhållande till civilsamhället. På ett plan är det en enkel historia om vilka metoder som användes, vilka institutioner som skapades, och i vilken omfattning det skedde. Första delen av texten handlar om detta.Jag har uppehållit mig vid det som Michel Foucault kallade för maktens mikrofysik – tilltal, aktiviteter, styrmekanismer, organisatoriska lösningar och samverkansformer. Därmed också sagt att mitt eget intresse för den här frågan sträcker sig betydligt längre än det förvaltningstekniska. I grunden handlar det om formerna för samhällets sammanhållning efter det nyliberala systemskiftet under 1990-talet. För det som fascinerade mig första gången jag läste det brottsförebyggande programmet var inte de möjliga eller verkliga konsekvenserna på brottsligheten, utan något helt annat, nämligen mobiliseringen av samhället, ideologiskt och praktiskt, mot brott. Här fanns ett patos, här föreslogs nya grepp, och här skisserades en rad institutioner i gränslandet mellan stat, privat sektor och civilsamhälle på lokal nivå. Vad betydde detta? I framställningens andra del diskuterar jag utvecklingen i termer av normalitet och maktutövning, mot bakgrund av Foucaults tankar och funderingar kring detta. Annars har jag valt att tona ner de teoretiska övervägandena, och för att öka läsbarheten förklaras de centrala begreppen efter hand