Att förenkla administrationen av jordbrukspolitiken - lättare sagt än gjort

Sieps (Svenska institutet för europapolitiska studier) fick i juli 2007 i uppdrag av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) att utifrån en konferens på temat ”Förenkla jordbruks­politiken – lättare sagt än gjort” – arrangerat av kommittén för jordbrukets internationalisering vid KSLA den 30 maj 2007– beskriva och analysera några av de insatser och hinder som förekommer i svenska myndigheters arbete med regel­förenkling i jordbrukspolitiken. Rapportförfattaren vill efter slutfört uppdrag lyfta fram betydelsen av att en politisk prioritering av förenklingar – i det här fallet i form av ett mål: med regelförenklingar ska jord­bruksnäringens administrativa kostnader minska med 25 procent till år 2010 (Näringsdepartementet 2007) – kräver politiska omprövningar också av den politik som ligger bakom de olika regelverken. Det regelkrångel som jordbruksnäringen upplever (LRF 2007a, Nutek 2007, NNR 2006) ska inte i huvudsak reglerna i sig eller deras tillämpning lastas för. En märkbar förändring i företagens vardag, som varit ett annat sätt att uttrycka det 25-procentiga målet (Näringsdepartementet 2007), blir verkligt kännbar, tror författaren, först efter det att man sänkt de krav som riktas mot lantbrukaren i miljö- och djurskyddslagstiftning och i ansökningar och kontroll av europeiskt jordbruksstöd. I vilken utsträckning som större sådana omprövningar på både europeisk och nationell nivå är aktuella, är förstås svårare att spekulera i, men frågan berörs till viss del i rapporten. Under­sökningen kretsar istället framförallt kring de svenska försöken på statlig, regional och kommunal nivå att förenkla – men då givet de just nu rådande och övergripande politiska målen med den europeiska jordbrukspolitiken. Rapporten innehåller några förslag till förenklingar, att lägga till de redan långa listor som genererats under bland annat Jordbruksverkets förenklings­projekt (Jordbruksverket 2007). Till skillnad från många tidigare texter om administrativa kostnader är inte de av regler ”drabbade”, i det här fallet lant­brukarna, rikligt representerade. Istället ska rapporten ses som ett försök att skildra regelförenklingsproblematiken sedd ur regeringskansliets och tillsynsmyndigheternas eget perspektiv, på departement, ämbetsverk, länsstyrelse och kommun.Rapport till Kungliga skogs- och lantbruksakademien