Psykoterapeuters upplevelser av vändpunkter i psykodynamiska terapier

PSYKOTERAPEUTERS UPPLEVELSER AV VÄNDPUNKTER I PSYKODYNAMISKA TERAPIER Sammanfattning Denna explorativa studies syfte var att undersöka legitimerade psyko­terapeuters upplevelser av vändpunkter i psykodynamiska terapier. Data utgjordes av halvstrukturerade intervjuer med åtta psyko­terapeuter och bearbetades med tematisk analys. Frågeställningarna berörde utmärkan­de drag för processen fram till vändpunkten, beskrivning av vänd­punkts­ögon­blicket, hur vändpunkter benämns samt eventuella svårig­heter att definiera vändpunkter. Resultaten visar att utmärkande för vändpunktsögonblicket är att ett genuint möte uppstår, terapeuten agerar spontant, härbärgerar, har ramar, ger akt på motöverföringskänslor samt är tydlig i förhållande till patienten. Vänd­punktsögonblicket beskrivs ofta som en känsla och blir tydligt i åter­givandet exempelvis i handledning. Processen föregås av motstånd, positiv överföring, avbrott, fördjupning av alliansen, genomarbetning samt minskning av agerandet och projicerandet. Tiden, kontinuiteten samt neutraliteten är bidragande. Vändpunkter benämns oftast av både terapeut och patient i utvärde­ringen, men med andra ord. Berörs de inte utmärks terapin ofta av långsamma processer. Dagens öppen­vårds­psykiatri behandlar före­trädesvis patienters symp­tom och behandlings­tiderna kortas ner och handledning reduceras. Hur påverkar det här möjligheterna att nå fram till vändpunkter med patienter med en svår problematik?