Förskola och individuella utvecklingsplaner

Förskolan, det första steget i Sveriges utbildningssystem, bygger på strävansmål för verksamheten och i Förskolans läroplan, Lpfö 98, finns inga krav på individuella utvecklingsplaner. Bedömningar skall göras av verksamheten och inte av enskilda barn. Enligt aktuella studier tenderar utvecklingssamtalen att inriktas på bedömning av individen, samtidigt som andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur individuella utvecklingsplaner uppfattas och används i förskolorna, samt om de som deltar i studien anser att andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. För att få svar på våra frågeställningar har vi arbetat med såväl intervjuer som enkäter. Vi har intervjuat 8 förskollärare, medan 26 förskollärare och 3 rektorer svarat på enkät. Huvudresultatet i undersökningen visar att majoriteten har en positiv inställning till individuella utvecklingsplaner i förskolan. De används både som redskap i vardagsarbetet på individ- och gruppnivå och som en kombination av vardagsredskap och dokument i samband med utvecklingssamtal. En tredjedel av de tillfrågade menar att det skett en ökning av antalet barn i behov av särskilt stöd, medan en tredjedel anser att så inte är fallet. De återstående vill eller kan inte ta ställning till frågeställningen. Det stora flertalet av de tillfrågade är eniga om att antalet barn i förskolegrupper är för stort i förhållande till antalet vuxna och anser detta vara orsaken till ökningen av andelen barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Undersökningen tyder alltså på att denna ökning mera beror på organisationen än på de enskilda individerna