Att vara och att märkas på balansräkningen : Bör internt upparbetade varumärken aktiveras?

Varumärkens betydelse för företagen är idag mycket stor. Det är svårt, för att inte säga omöj-ligt för ett företag att sälja sina produkter till konsumenter utan ett varumärke. Ur ett redovis-ningsperspektiv betraktas inte ännu internt upparbetade varumärken som tillgångar. Detta eftersom de inte uppfyller de gängse erkännandekriterier som ställs på de tillgångar som kan aktiveras på balansräkningen. Flera forskare hävdar att detta leder till att kravet på att redo-visningen skall visa en rättvisande bild av företagets ekonomiska situation inte är uppfyllt. Med anledning av detta är syftet med denna uppsats att utreda om internt upparbetade varu-märken bör redovisas på balansräkningen för att en rättvisande bild skall uppnås. Värderings-problematiken har belysts genom att vi har undersökt vilken värderingsmetod som kan vara mest lämplig vid en eventuell aktivering. För att uppfylla detta syfte har vi genomfört en kvalitativ studie som består av en teoretisk referensram som behandlar varumärken, deras mervärden och möjliga värderingsmetoder. Utöver detta har utifrån ett redovisningsperspektiv dagens tillgångsdefinitioner studerats. Den empiriska studien består av sex intervjuer av totalt sju personer. Vårt val av population har varit personer som arbetar med redovisnings- och varumärkesfrågor. Resultatet av vår genomförda studie har påvisat att det inte finns en enhetlig definition av va-rumärken. I jämförelse med varumärkeskunniga personer har revisorerna definierat varumär-ken på ett mer konservativt sätt. Dessutom har de varit mer tveksamma till att internt upparbe-tade varumärken bör redovisas på balansräkningen. Detta trots att de har i överlag varit över-ens med varumärkesstrategerna om att varumärken har fått en större betydelse för företagen, tillsammans med ett flertal andra typer av immateriella tillgångar. Med anledning av detta har undersökningen kommit fram till två slutsatser. Utifrån ett kontinentalt synsätt där kravet på rättvisande bild anses vara uppfyllt då företaget har uppfyllt redovisningsrekommendationer bör inte internt upparbetade varumärken aktive-ras på balansräkningen. Däremot utifrån ett anglosaxiskt synsätt bör de aktiveras, eftersom de har en mycket stor betydelse för många företags ekonomiska situation. Den lämpligaste me-toden för värdering av internt upparbetade varumärken är pris- och volympremiemetoden. Detta eftersom den fokuserar på mervärdet som finns i företagens varumärken. Utifrån ett teoretiskt perspektiv är den därmed överlägsen de övriga metoder som har undersökts. Natur-ligtvis innebär detta praktiska redovisningsproblem. Men utifrån den empiriska studiens resul-tat är det möjligt att uppnå en tillräckligt tillförlitig värdering av pris- och volympremierna för att denna värderingsmetod ska vara användbar