Forskning i praktiken – för vems bästa? : en diskursanalys kring ämnet forskningsanvändning i socialt arbete

Denna studie behandlar ämnet forskningsanvändning i praktiskt socialt arbete och har genomförts i form av en diskursanalys av utvalda delar av den offentliga debatten kring ämnet. De frågeställningar som styrt arbetet är vilka strategier för forskningsanvändning som kan urskiljas samt hur det kan påverka socialarbetare i praktiken. För att besvara frågeställningarna gjordes ett strategiskt urval av texter utifrån begränsningar i fråga om tid och relevans för ämnet. De dokument som granskats utgörs av Socialstyrelsens rapport om kunskapsutveckling inom socialtjänsten samt ett antal debattartiklar ur tidsskriften Socionomen. Studien har utformats som en diskursanalys med inslag av den kvalitativa fallstudien, alltså inom den kvalitativa forskningstraditionen. Texterna har analyserats och sedan kategoriserats utifrån de deltagande aktörernas problemdefinition, orsak till problemets uppkomst, hinder och förslag till lösning. Vad gäller studiens vetenskapsfilosofiska position och teoretiska angreppssätt befinner sig denna studie inom ramen för den kritiska samhällsforskningen och i analysen av resultat och slutsatser har utvalda teorier kring makt och profession använts. I studien har även en genomgång av tidigare forskning på området genomförts och dess slutsatser har även använts i analysdelen. En av slutsatserna som dragits i denna studie är att samtliga aktörer på debattarenan är överens om att forskningsanvändning och kunskapsutvecklingen i socialt arbete behöver utökas och förbättras. Skillnaden ligger i hur man beskriver det sociala arbetet och dess förutsättningar. Beroende på vilken position respektive aktör har i samhället kan denna beskrivning få varierande konsekvenser för socialarbetarna i det sociala arbetets praktik