Går det att inkludera elever utan att de känner sig exluderade?

Denna uppsats tar upp ämnet inkludering av elever i skolan. Det ämnet är i dag en högst aktuellt fråga. För att förstå vad inkludering innebär tar jag del av hur inkluderingen har sett ut historiskt och hur det har förändrats under tid. Arbetssättet i skolorna för elever med särskilda behov är att de mer och mer ska inkluderas i klasserna. I essän reflekterar jag över hur jag arbetar med inkludering och jag tar hjälpa av olika etiska teorier. Skollagen föreskriver att elever ska få sitt stöd inom den elevgrupp de tillhör. Syftet och målet att alla elever ska inkluderas är bra, men många gånger leder det till en viss exkludering av eleven istället. Elever klarar inte alltid av kraven som blir i ett stort sammanhang, som en klassrums situation innebär och det kan påverka elevens kunskapsutveckling. Som min arbetssituation ser ut idag dras jag mellan den enskilde eleven och resten av gruppen, så hur kan jag hantera dessa situationer som pedagog?This essay focuses on the subject of including all pupils in the classroom. It is a relevant topic in today’s school politics. To be able to understand the concept of including all pupils in the classroom, I have studied the topic from a historical perspective, as well as how it has changed over time. Pupils with special needs are today supposed to be a part of a class in almost every school. In my essay I reflect over my own experience and different ethnical theories. Due to the school law every pupil is entitled to the necessary support in their class. The intention is good but sometimes it leads to exclusion of the student instead. Some pupils find it hard to cope with the classroom situation and that can affect their learning journey in a negative way. In my own profession I am torn between the pupil with special needs and the class; how can I handle these situations in the best possible way