Varför leker du inte med de andra barnen? : En essä om de inåtvända barnen på fritidshemmet

This essay begins with an anecdote about a child in school who in my opinion displayed introverted behavior. This child seemed to prefer playing on its own rather than with friends. These children often become less visible due to their extrovert peers who have a greater tendency to actively seek attention from adults. The purpose of this essay is to get a wider understanding about these introvert children. What are their needs and how can we best support them in school? In this essay I have tried to see my own actions in relation to the school’s rules and regulations concerning introvert children. I have also studied literature, how playing can support extrovert children, what a teacher can do to help and support and what the norm in today’s society is. To reflect and learn I have read books on this topic and my aim is to gain a better understanding and deeper knowledge. Den här essän börjar med en berättelse som handlar om ett av de barn i skolan och fritidshemmet som av mig som pedagog upplevs som tyst och inåtvänt. Ett barn som verkar föredra ensamlek framför lek med klasskamrater. Ofta hamnar dessa barn i skymundan i förmån till de mer extroverta och utåtagerande barnen som aktivt söker kontakt med oss vuxna. Syftet med denna essä är att få en större förståelse för varför de tysta barnen är tysta och inåtvända. Vilka behov har de och vilket förhållningssätt bör jag som pedagog ha gentemot dem? Jag har granskat mitt agerande i berättelsen utifrån skolans och fritidshemmets styrdokument samt litteratur som tar upp blyghet, lekens betydelse, pedagogens betydelse för de tysta barnen, dagens samhällsideal och ämnet praktisk kunskap. Jag har även använt skönlitteratur för att reflektera över mitt agerande för att på så sätt få en djupare förståelse för vad jag kunde gjort annorlunda