Humankapitalsredovisning : Kunskapsföretagens redovisning av humankapitalet i praktiken

Kunskapsföretag är ett företag som förlitar sig på sin personals kunskap, humankapitalet, som intäktsskapare. Personalens kunskap kan inte redovisas som exempelvis en maskin i ett industriföretag kan. Detta kan skapa problem vid värderingen av kunskapsföretaget, både för investerare och för kreditbedömare. Detta gör att denna typ av företag kan ha problem med finansiering av verksamheten. Syftet med denna uppsats var därför att undersöka om kunskapsföretagen ansåg det vara ett problem att de inte kan redovisa sin personals kunskap och hur de i så fall kringgår detta problem. Undersökningen genomfördes i två steg. Det första steget gick ut på att undersöka årsredovisningar från 15 företag som vi ansåg föll under definitionen kunskapsföretag. Det andra steget var att genomföra intervjuer med tre av dessa företag för att undersöka vilka alternativa kommunikationskanaler som eventuellt används i förmedlingen av humankapitalet och hur de såg på problematiken kring humankapitalets vara eller icke vara i redovisningen. Vi valde att utgå från tre typer av teorier, kommunikationsteori, intressentteorin och Konradgruppens alternativa redovisning. Av dessa lades tyngdpunkten på den sistnämnde då denna teori tar upp en alternativ redovisning för kunskapsföretag. Resultaten från steg 1 analyserades med hjälp av en excel-tabell där användningen av Konradgruppens föreslagna nyckeltal och redovisning sammanfattades. Resultaten från steg två analyserades genom att vi försökte hitta samband och likheter mellan svaren från de olika intervjuerna. Dessa resultat visade att kunskapsföretagen inte i någon större utsträckning använde sig av vare sig de av Konradgruppen föreslagna nyckeltalen eller någon annan form av kommunikation för att kommunicera ut humankapitalets betydelse för värdeskapandet. Istället visar resultaten att företagen anser att marknaden är kompetent nog att uppfatta detta på egen hand