Redovisning av forskning och utveckling

Samhällsekonomin i väst har under de senaste årtiondena gått från att ha varit tillverkningsinriktad till att bli mer tjänstebaserad. Detta har medfört att investeringar i immateriella tillgångar har ökat och därmed fått en allt större betydelse. Trots detta har inte utformningen av företags redovisning följt denna utveckling, något som tydligt framgår i årsredovisningar och andra finansiella rapporter där det idag är svårt att se värden som skapas i dessa nya typer av investeringar. I ett försök att möta dessa nya behov har det på internationell basis utvecklats ny redovisningsstandard vilka bland annat är tänkta att förändra redovisningen av immateriella tillgångar för att på så sätt bättre spegla de värden som skapas när företag investerar i forskning och utveckling. Förändringen innebär att aktivering av utvecklingskostnader nu är möjlig, i förhållande till tidigare standard som föreskrev total kostnadsföring av forskning och utveckling. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur forskningsintensiva företag utifrån den nya standarden redovisar sin forskning och utveckling. Vi vill även undersöka vilka konsekvenser utformningen av denna information får för användaren. Detta har genomförts genom att vi undersökt ett forskningsintensivt företag samt en användare av redovisningsinformation som betecknas som expert inom området. Resultatet visar att undersökt företag redovisar sin forskning och utveckling genomgående som kostnad. Alltså tillämpas ej den redovisningsstandard som föreskrivs vilket gör att värden som kan finnas i pågående forskning och utveckling inte är synliga. Vidare framgår det av undersökningen att utformningen av redovisningen endast utgör en del av den information användaren måste ta ställning till. Konsekvensen blir att användaren av redovisningsinformation måste finna information i andra källor än redovisningen för att skapa sig en bild av den forskning och utveckling som bedrivs