Sexmånaders- och ettårsregeln : Kortare avbrott – är tolkningen förenlig med förarbetena?

Människor arbetar utomlands idag i större utsträckning än vad de gjorde förr. Det medför att de påverkas av andra staters lagstiftning och risken uppkommer att det kolliderar med hemstatens lagstiftning som kan leda till internationell juridisk dubbelbeskattning. Interna förfaranden ökar för att undanröja en eventuell juridisk dubbelbeskattning, däribland finns sexmånaders- och ettårsregeln. En person som är obegränsat skattskyldig i Sverige kan till- lämpa dessa regler genom att uppfylla rekvisit som framkommer av 3 kap. 9 § IL och där- med bli skattebefriad på den inkomst som förvärvas utomlands. Vid tillämpning av sexmånaders- och ettårsregeln får kortare avbrott göras om de inte överskrider mer än sex dagar per hel månad eller 72 dagar per anställningsår som framgår av 3 kap. 10 § IL. Av förarbetena till denna regel framgår att regelns syfte bl.a. är att se till att inte alltför långa avbrott görs från tjänstgöringen och att regeln även ska medföra förut- sägbarhet för en person som arbetar utomlands under en begränsad period och vill göra kortare avbrott från den tjänstgöringen. Uppsatsen syftar till att besvara huruvida tillämpningen av kortare avbrott i samband med sexmånaders- och ettårsregeln är förenlig med förarbetena. Enligt ett ställningstagande från Skatteverket fastställs att avbrott från tjänstgöring i Sverige och tredje land högst får uppgå till åtta dagar per hel månad eller 96 dagar per anställningsår. Det framgår inte hur en ut- räkning görs av dagarna, det medför att en förutsägbarhet inte föreligger gällande hur en skattskyldig träffas av ställningstagandet. Det föreligger en osäkerhet i att Skatteverket till synes får ge ett ställningstagande gällande något som redan är lagstadgat. Slutsatsen av denna uppsats är att tolkningen av kortare avbrott inte är förenlig med förar- betena.People work abroad to a greater extent today than they did in the past. This means that they are affected by other states' legislation and the risk arises that it will collide with the home states' legislation that could lead to an international juridical double taxation. This increases the meaning of internal procedures to eliminate any international double taxation, for example the six-month-rule and one-year-rule. A person with unlimited tax liability in Sweden can use these rules by meeting the requirements found in chapter 3 9 § IL and thus be exempted from tax on income derived from abroad. The application of the six-month-rule and one-year-rule allows that shorter interruptions may be made if they do not exceed more than six days per full month or 72 days per year of employment as prescribed in chapter 3 10 § IL. The preambles of this rule states that the rule in particular seeks to ensure that not too long interruptions are made during an em- ployment and to give predictability to a person working abroad for a limited time and who wants to make a shorter interruption during the employment. This thesis seeks to answer whether the application of a shorter interruption in the six- month-rule and one-year-rule is compatible with the preambles. According to a statement from Skatteverket it is stated that the interruption from an employment in Sweden and a third country may not exceed eight days per full month or 96 days per year of employment. It is not clear how a calculation is made of the days which means that there is no predicta- bility when a taxpayer makes a shorter interruption. It is also unpredictable that Skattever- ket can make statement as it seems regarding something that is already legislated. The conclusion of this thesis is that the interpretation of a short interruption is not consi- stent with the preambles